Pessimist? Optimist? Realist?

Igår hade jag en ovanligt låg dag. Med det menar jag att jag kände mig nerslagen vilket är ovanligt för mig. Varför gjorde jag det då? Ja, det har jag försökt fundera ut under dagen men jag har inget riktigt svar…

Kanske kan det bero på att jag sökt nytt jobb? Jag har jobbat i över 10 år på samma arbetsplats och jag trivs mycket bra, både med mina arbetsuppgifter och med mina kollegor. Det sökta arbetet innebär att jag måste pendla med tåg 40 minuter i vardera riktningen vilket bär mig emot. Jag kommer att träffa mina barn betydligt mindre än om jag arbetar kvar här och jag kommer inte att ha tid att engagera mig i kören eller i styrelsen jag sitter i lika mycket som jag gör nu. Så varför har jag sökt då? För att det känns som om det vore kul med nya utmaningar och för att vi eventuellt planerar att flytta söderut! Men, känslan av att jag kanske ska byta jobb gör mig också lite ledsen eftersom jag måste ge upp så mycket.

Eller så kanske det berodde på att äldsta sonen blev ledsen vad jag än gjorde igår. Det är svårt att se sina nära må dåligt (speciellt när de inte själv vet varför). Idag är han dock hur solig som helst.

I vanliga fall är jag dock en sann optimist! Det har SvD bekräftat i ett litet roligt test på deras hemsida. Testet hittar du via Annas blogg! Så här blev mitt resultat:

”Du är en sann optimist. Denna inställning till livet lönar sig, både i ditt privatliv och professionellt. Ditt sätt att se på livet ger dig inte bara mer energi, det gör också att du kan mobilisera dina krafter och fortsätta kämpa när du upplever motgång. Men kom ihåg att även om det oftast är positivt att vara optimistisk så finns det en baksida. Du ska definitivt fortsätta vara optimist, men lite realism då och då skulle inte skada.”

Kan det ha varit en släng av realism jag kände igår??