onsdag 28 maj 2008

Påhittiga pojkar

I min familj finns det fem påhittiga pojkar som alltid gör livet glatt (eller surt!) för den underbemannade kvinnliga delen av familjen. Hör bara här:

Den fyramånader gamla minstingen har kommit på att maten som resten av familjen äter är god och spännanden. Enligt honom är smakportioner för mesar och att bara få äta några få matskedar är ju rent löjligt!

Den ettåriga fyrbenta lurviga bruna har kommit på att man kan öppna diskmaskinen och att man når nästan all disken om man placerar framtassarna stadigt inne i maskinen.

Den likaledes fyrbenta men svarta fyraåringen har kommit på att när matte har vagnen med sig DÅ kan man alltid lukta en stund extra innan man pallrar sig till hennes sida när hon kallar. Matte springer nämligen inte så fort då.

Sexåringen har kommit på att man kan försöka ställa ultimatum till mamma och om inte det funkar kan man försöka med ”fula” ord när man inte får en glass, t ex ”då är du en bajskorv, kiss, snorkråka, vildsvin” mm. Fastän att jag verkligen försöker att hålla mig allvarlig i en sådan situation, så är det svårt att inte dra på smilbanden när killen till slut i ren desperation utbrister: ”Du är öronvax, mamma!”.

Vad har den 39-åriga maken kommit på då? Jo, han har fått smak för vildsvin och ägnar kvällen åt att försöka få tag i midsommaraftonens grillkött. För att slippa gå upp alltför tidigt i morgon bitti jobbar han hemifrån då. Det gäller att vara om sig.

söndag 25 maj 2008

Fruktad jakt

Häromdagen var maken ute på vildsvinsjakt. Nån gång mitt i natten vaknar jag av ett SMS. Det var från maken och meddelandet löd ”Ingen pangar…”. Nähä, ingen fångst tänkte jag och la mig för att sova vidare. När huvudet mötte kudden insåg jag att de skrivna orden var de första orden i sången som jag fick sjunga in under min möhippa. Om det blev nåt vildsvin den där kvällen? Med sången som grund får du gissa själv: ”Ingen pangar vildsvin som han, Stefan, jag säger Stefan…”. Grillsäsongen är räddad!

En gång i veckan har vi fruktleverans hem till dörren (mycket lyxigt, jag vet!). Igår var vi inte hemma när frukten kom. Enligt överenskommelse lämnades den därför i garaget. Alldeles bredvid fruktlådans placering låg det nåt på golvet. Nåt som den svarta hunden lyckligt placerat där. Kan du gissa vad? Just det, ett styck vildsvinshuvud. Ibland tycker jag synd om våra besökare…

Sjuksköterskestrejken

I Skåne har nån höjdare (jag har glömt hans namn) inom Region Skåne uttalat hur mycket skatten måste höjas för att alla syrror ska få vad de kräver. Enligt mannen i fråga skulle det innebära en orealistiskt stor höjning. En snabb uträkning visar att höjningen skulle innebära att en person som tjänar 25 000 kr i månaden får en ökad skattekostnad på 450 kr per år. Att skylla på att en sådan höjning skulle vara alltför stor är rent löjeväckande! Vi talar om människor som bokstavligen har våra liv i sina händer. Ge dem vad de förtjänar!

måndag 19 maj 2008

Veckan som gått…

Ja inte har det blivit mycket bloggande på sistone… men den som väntar på nåt gott väntar väl aldrig för länge? Här kommer en summering av veckan som gått:

Veckans blötaste: Mellankillens kompis har trillat i bassängen under storasysters simträning. Lyckligt leende kom han fram till sin pappa och mig och sa: ”Pappa, jag har trillat i bassängen!”. Jag måste säga att jag beundrar den mannen!! Att inte gå i taket fullständigt utan istället lugnt säga: ”Hur ska vi nu ta oss hem? Vi har ju cyklat!”. Det slutade med att jag körde killen hem, i sin systers trosor och en fleecetröja. Men nöden har ingen lag… inte ens för en femåring.

Veckans firande: Förra lördagen döptes lillprinsen i en ganska enkel och lyckad ceremoni. Han var, som vanligt, glad och nöjd hela tiden. Iklädd sin farmors dopklänning var han ett riktigt smycke! Till min lycka ville min bästa vän genom tiderna, i sanning mitt hjärtas syster, vara gudmor. Prästen bad henne att komma ihåg dopdagen som den viktigaste dagen varje år och köpa lillprinsen 5.5 kg godis för att fira. Odd…

Veckans kunskap: A= V + K, uttalat i samband med ett kapitel om att utveckla ansvarskänsla under min Active Parenting-kurs. Någon som kan räkna ut vad formeln betyder?

Veckans inköp: Cesar Millans bok ”Cesar och hans hundar”. Om ni inte sett denne mans lugna och sympatiska nuna så slå på TV4+ måndagar kl 20.00.

Veckans barnbok (?): Harry Potter och dödsrelikerna. Dottern ger upp allt för att höra mamma läsa ett kapitel ur boken. Under den senaste veckan har jag blivit hes... för visst ärdet spännande och vem kan då säga nej till dotterna vädjande: "Mamma kan du läsa?"

torsdag 8 maj 2008

Nu slipper man ha dåligt samvete!

Härom dagen stod det i HD om att svenska barn är mer allergiska än lettiska (?) barn. Detta berodde enligt forskarna på att vi lever i en alltför steril värld som städas för mycket och att vi har för lite kontakt med djur. När jag ser mig om i mitt eget hem, ostädat, dammigt och fullt av hundhår - då drar jag en lycklig suck och tänker: Vilken tur att jag alltid varit klok nog att skydda mina barn från allergi! Det gäller att se positivt på världen!

Resultat

Det visade sig att jag inte missade mycket... Pärlorna kom på en sjätte plats med sämre resultat än väntat. Och min närvaro hade såklart inte gjort någon skillnad. Fast det finns ju utrymme att drömma att det vore så ;-) Jag kan äntligen se mig som oumbärlig! Utan mig går det åt skogen! Eller också inte...

Nåja, om det vore så så vore det ju katastrof i sig. Jag är glad att det inte är så ändå! Trots besvikelsen att det gick så pass dåligt gäller det nu att fokusera om och se det goda i det som skett! Nästa år blir vi grymma! De andra körerna må drömma mardrömmar om vår återkomst!

lördag 3 maj 2008

Kräksjuka och spruckna NM-drömmar

I helgen är det nordiska mästerskapen i barbershop för kvinnor i Västerås. Strax efter kl 13 idag äntrar Pearls of the Sound scenen iklädda knallröda kläder och en mindre klädsam men mycket typisk Lucille Ball-lugg. Men utan mig. Natten mellan onsdag och torsdag vaknade jag med kräksjuka och output både här och där. Med en karens på 48 timmar och en uttröttad och tom kropp som försöker hålla igång mjölkproduktionen till minstingen insåg jag att NM-drömmen var förbi…. I ett år har vi övat, tränat och finslipat på sound, koreografi och uttryck. Genom graviditet, födsel och amning har jag troget funnits där på repen för att inte missa för mycket, för att ha en chans att ändå följa med. Och vi har fixat det, lillprinsen och jag. Och så ska en simpel kräksjuka ändra på allt detta. ”Stackars dig”, sa min man ”det måste vara som att missa älgjakten!”. Jo, om man som jag bott i Västerbotten där det är fullt normalt att samhället stannar av ett par veckor under hösten och man anses konstig som inte vill vara ledig, ja då kan man förstå att den liknelsen kan vara sann. Årets höjdpunkt flyger mig förbi!