Söndagsglädje

Familjedag i skogen! Så skönt! Sol, vind och vatten, och skogens alla dofter! Barnens skratt och utrop vid svampfynd! En macka när magen knorrar! Hundarnas glada viftningar och snabba språng. Avslappning! Ahh, vad man har det bra!!!

Lördagsglädje

”Hey there honey…” Så börjar vår nya tävlingslåt som vi slipat på i lördags! Vi hade besök av B-HB från en av hufvudstadens barbershopkörer. Vilken fantastisk kvinna! Hon har pratat, visat och förklarat hur man ska stå, andas och nyttja alla kroppens funktioner för att få ut det mesta av det bästa - rösten! Jag känner mig som en ny sångerska. Köttkroken sitter i bröstbenet, nacken lyfts med hjälp av tråden i håret, huden på halsens sidor står ut som ballonger och inget rubbar tampongsnöret!

Mannen i mitt liv

Jag har precis läst Jonas Gardells senaste inlägg i sin dagbok. Han skriver om kärleken till Mark. Texten är oerhört träffande och det fantastiska är att det påminde mig om exakt hur jag kände (och fortfande känner) för min man när vi träffades. Där är han som jag ska leva mitt liv med – mannen i mitt liv!

The Art of Possibilities

Igår var det kördag igen! Jag har inte varit där på två veckor så suget var stort! Vi tränade på vår ena tävlingslåt inför kommande lördag då vi ska coachas av Britt-Helene. Hon ska få oss att utveckla vår sång men ska även stämplacera oss vilket innebör att det kan bli aktuellt med ny placering på gradängerna. Jag hoppas jag får stå kvar. Jag trivs så bra på min plats! Men, det ska bli fantastiskt kul. Hon är en fantastisk kvinna och enormt musikalisk.

Igår tittade vi även på en film som heter ”The Art of Possibilities”. Filmen handlade om en ledares ansvar att möjliggöra sina ”undersåtars” utveckling genom att se det positiva och genom att inspirera istället för att kritisera. Eller som det sades i filmen: Det handlar inte om att ge någon ett mål att leva upp till, utan ett mål att leva in i.

Jag lärde mig en sak till, nämligen att det är viktigt att komma ihåg regel #6: Ta inte dig själv på så stort allvar!

Tjingeling!

250 miljoner kvinnor - och ingen duger?

Inom det närmsta året ska fyra tunga positioner inom EU tillsättas: en permanent ordförande för Europeiska rådet, en representant för utrikes- och säkerhetspolitiken, en talman för parlamentet och en ordförare för kommissionen. I dagsläget är ingen kvinna aktuell för någon av dessa poster. Det är dags för förändring! Om uppropet får minst en miljon underskrifter så måste EU-kommissionen ta upp frågan, enligt principen för deltagandedemokrati i Lissabonföredraget. Tycker du att det är hög tid att få in fler kvinnor på de högsta positionerna i EU? Skriv under du också!

http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front

Pucko på väg!

Idag har den bruna hunden sprungit bort. Långt bort. Det var mitt fel. Jag fick för mig att träna lydnad i ett område i hemstaden där det tydligen finns rådjur. Det hade jag ingen aning om. Nu vet jag. När tre rådjur flyr ifrån en enbart fem meter bort så kan jag förstå att vissa instinkter drar igång. Speciellt om man är en 1.5 år gammal jakthund. Att området vi var i är omgivet av hus och vägar bryr sig inte hunden om. Uppenbarligen inte rådjuren heller. Jag kunde höra hundens drevskall i fyra, fem minuter innan han var så långt bort att jag inte kunde höra honom längre. Eftersom hunden till sin natur ska återkomma till utgångspunkten väntade jag där. I fem minuter och i tio minuter. Och i ytterligare tio minuter. Snart virvlade tankarna om allt som kunde ha hänt. Ingen hund återkom. Efter ytterligare tio minuter ringer telefonen. En vänlig själ har fångat in hunden. På andra sidan en 90-väg, i ett annat skogsområde, i utkanten av hemstaden, sisådär 1.5 km bort. Vår räddare i nöden tyckte hunden verkade ensam. Skönt att hon följde sin intuition! På väg för att hämta hunden var jag väldigt uppmärksam. Tack och lov fanns det varken bromsspår på vägen eller bilar i diket. Äventyret slutade till slut lyckligt. Och jag har kommit till insikt om att jag ändå tycker ganska bra om det lilla puckot!

...mer kräksjuka

Och så var det äldsta sonens tur. Och dotter har fyrtio graders feber...

Kräksjuka

Inatt har dottern kräkts. Unjefär en gång i timmen mellan kl 23 och 04. Stackars liten.

Nu spökar det

Satt här i lugn och ro och läste lite mail och bloggar medan lillkillen sover. Plötsligt plingar gitarren till. Två meter upp på en bokhylla. Hua. Kanske nån som vill berätta nåt?

Rumphoppare, segelbåtar, orkidéer och tarotkort

Senaste veckan har varit händelserik och det har inte funnits tid att varken läsa eller skriva i bloggen. Det beror delvis på att minstingen fortsätter att utvecklas i ett rasande tempo. Senaste nytt är att han rumphoppar dit han vill! Han förflyttar sig ganska snabbt ett par meter så det gäller att ha koll! Och följden har blivit att ett antal högar med papper har rensats bort efter att lillen roat sig med dem.

I helgen har jag och fyra kompisar varit ute och seglat! Underbart! Det måste vara det ultimata sättet att semestra. På en båt (i fint väder) finns inga måsten! Man glider fram! Njuter av vattnet, vinden, solen och tystnaden! Inte för att det egentligen är tyst utan för att alla motorljud saknas! Man lägger till i hamnar där det är fint! Glider vidare när man vill och njuter av dagen som den är! Vi har njutit, fiskat, pratat, skrattat, sjungit och kopplat av.

På lördagen, efter några glas vin och en god bit mat, plockade en av mina väninnor fram tarotkorten. Jag har aldrig blivit spådd. Jag vet inte om jag tror. Inte heller om änglar finns. Men svaren vi fick var inte utan att man blev lite förbluffad. Vi ställde tre frågor var. Till varje fråga drar man ett specifikt antal kort ur en lek med 47 kort (samtliga olika). Jag drog ett och samma kort vid alla tre tillfällena och två andra kort vid två av tillfällena. Mycket märkligt! Deras budskap? Att jag skulle varva ner och ta hand om mig själv, meditera och lita på mina egna instinkter. Tja, det är ju inte så mycket begärt och känns helt rätt.

I tisdags hade maken och jag tvåårig bröllopsdag. Den firade vi med att vara tillsammans hela familjen, njuta av en bit hälleflundra, lek, spel, en brasa och lugn och ro. Det var fantastiskt härligt. Av maken fick jag en vacker blålila orkidé och kommentaren ”en vacker blomma till en vacker fru”! *LER*

Första boken har anlänt!

Kedjebok nummer ett har anlänt: Terry Pratchetts "Soul music". Spännande.

Grattis min stora kille!

Hipp, hipp, hurra! Idag är det mellankillens födelsedag!
Det påminner mig såklart om dagen då han föddes. Efter att ha gått sex dagar över tiden var jag måttligt less på att gå hemma och vänta, speciellt som sommaren det året var den varmaste på många år. Nu skulle det göras nåt annat än att bara vänta! Alltså förbereddes makaroner och köttfärssås. Spritköket lastades. Bilen packades med mat, storasyster och make. Avfärden skedde kl 17.00 prick och DÅ kom första värken. Luttrade morsan tänkte: "Äh, vi åker ändå, det är många timmar kvar!" Alltså gick färden till ett naturreservat utanför hemstaden. Middagen intogs. Fåren klappades. Björnbär plockades. Värkarna växte i styrka och antal.
När klockan närmade sig 19 började det bli jobbigt att sitta still. Tyckte att det kanske var dags att berätta för maken. Kläckte ur mig att "Vi ska föda barn inatt!". En halvtimme senare skyndade jag på lilla familjen mot bilen. Dags att åka hem!
Har du någon gång klättrat över stängselstegar med födslovärkar? Inte att rekommendera! Men det var definitivt trevligare att genomlida värkarna i skogen än på ett sjukhus!
På vägen hem kontaktades farmor som har nästan 30 min resväg till vårat nobla hem. Klockan 21.15 var vi så i bilen på väg mot sjukhuset. Väl framme gick det undan- nu ville han ut! När gossen var född och jag pustade ut mot sänggaveln hör jag barnmorskorna säga: "Kollade du födelsetiden?" "Nej, gjorde du?" "Nej" Därefter tystnad och sedan: "Då säger vi kvart i tio."
Sex år och fyrtiofem minuter senare säger jag: GRATTIS på sexårsdagen min älskade påg!

Baby(o)proffsen del 2

Jag har tidigare berättat om min inköpta barnvagn och allt strul jag upplevde för att det saknades en ryggplatta som Babyproffsen i Helsingborg vägrade ersätta och sen dessutom hade betydande svårigheter att beställa till mig. När min väninna, som jag köpt vagnen av, hörde talas om historien blev hon förbannad. Hon kontaktade en vän. En jurist. Han ringde affären, hotade med att vi skulle gå vidare med historien och vips! Plötsligt gick det att få fram en ryggplatta på nolltid. Från samtal tills att plattan fanns i mitt hem tog det mindre än två timmar. Nu har jag minsann två kompletta klädslar till min vagn. Nu kan minstingen välja mellan att sitta i en grå eller en röd vagn, allt efter dagsform och humör.