Jag hade tänkt

Jag hade tänkt blogga ikväll,
...om djurskyddstillsynen som kommer att bli äckligt mycket sämre efter årsskiftet
...om sonens nyfunna kunskaper om svanar och svalor
...om idolernas framträdande
...om hur bra jag trivs med jobbet
...om lillprinsens framsteg, eller
...om vådan av torrsim.
Men jag är för trött och kudden lockar på mig med ljuva toner. Godnatt!

Kultur i religionens namn

Såg på SVTs debattprogram som handlade om det svenska handslaget i förra veckan. I programmet debatterades om ifall det var respektlöst att inte ta någon i hand när man hälsade eller om det var respektlöst att kräva att någon tog en i hand när det strider mot personens tro att röra vid personer av det andra könet. Det var säkert 30 personer i studion och ALLA missade huvudpoängen, nämligen - varför ska vissa kvinnor skyddas så till den grad att de inte har rätt att bestämma över sin egen kropp? Varför är synen på kvinnan som ett hjälplöst offer som behöver beskyddas så utbredd inom vissa grupper? För mig handlar inte denna fråga om religion utan om kultur. Samma kultur som gör att hedersbrott accepteras eller till och med hyllas.

Vi har tack och lov religionsfrihet i Sverige. Vi får också fortsätta med våra kulturella traditioner när vi byter land så länge vi håller oss inom lagens ramar. Men att fortsätta med sitt hemlands kultur och rättfärdiga orättvisor och begränsningar av kvinnors handlingsfrihet med hänvisning till religionsfriheten är att gå för långt. Skilj på kultur och religion!

Klagomål

Jag har fått klagomål. På att jag inte bloggat på länge. Jag ber er trogna läsare humbly om ursäkt! Men jag har inte haft tid. Vet ni vad som händer när man börjar jobba? Man blir trött! Åtminstone om det samtidigt är höst! Ännu tröttare blir man av vintertid. Så trött att man måste gå till sängs kl 20.30. Inte konstigt att man inte hinner blogga då.

Maken undrar vad jag gör på jobbet då. Tja, det kanske vore idé att ta sig en tupplur där. Problemet är bara att jag numera sitter i ett landskap. I ett rum där flera personer dessutom passerar under dagtid. Ingen bra start på nya tjänsten att sova då kanske...

Snabbspolning

2 okt Föräldraledig igen. Det känns skönt med en lugn start!
3 okt Simskola med barnen
4 okt Maken jagar djur i skogen. Jag jagar barn
5 okt Dags för mammas flyttkarusell. Maken bär möbler och lådor. Jag bär barn. Regn, regn, regn. Vi stannade hemma från simskolan
6 okt Åter på jobbet! Fick lite riktigt jobb utfört o inte bara rensning. Ledig tills på fredag
7 okt Inskrivningssamtal för äldsta sonen i förskoleklassen. Jag har ont i halsen och är hes. Sjunger mig igenom halva körrepet, är sen så hes att jag får lägga av.
8 okt Dottern får äntligen gå till tandläkaren. Som hon har längtat. Ska hon få tandställning eller inte? Först ska tänderna röntgas, sen får vi se. Dottern har ridskola på eftermiddagen. 20.00 anländer körens styrelse för möte. Mötet håller på till 22.45. Tack och lov sover alla tre barnen sött (Maken är bortrest med jobbet och rider islandshäst, äter gott och går på chokladprovning. Jo, jo).
9 okt Lång runda med hundarna på kvällen. Skönt! Blir biten i armen av den lille brune. Inte skönt! (lugn, lugn, inget blodvite uppstod!)
10 okt Åter på jobbet. Jobbar undan en del som min kollega efterlämnat. Känns skönt att göra lite annan nytta än mamma-nytta!
11 okt Maken jagar änder och hjälper sedan min bästa vän att flytta. Dottern genomför första simtävlingen. Hon har peppat sig själv länge. Började gråta precis före starten men genomförde tävlingen ändå. Tappade simglasögonen vid starten men tog sig i mål i alla fall! Vi är så stolta! Hon är fantastisk!
12 okt Babysim 8.00. Gemensam frukost därefter. Barnen leker med kompisar. Dottern simtränar på eftermiddagen. Maken simtränar på kvällen. Städar.
13 okt Dottern spelar blockflöjt. Äldsta sonen och jag passar på att spela ett parti schack. Jag har ont i halsen och är fortfarande hes.
14 okt Utvecklingssamtal för dottern. Det går bra i skolan men hon har svårt med vilka bokstäver som tittar framåt och hur man ska uttala engelskan. Vi får tips på hur vi kan hjälpa. Läraren säger att hon är en trevlig elev. Det visste jag väl!
Maken jagar älg. Utan lycka. Det bruna yrvädret jagar för andra (eller tredje?) gången. Jag går till kören men sjunger inget för att vila rösten inför morgondagen.
15 okt Kvartetten sjunger på en begravning. Väninnans syster har gått bort. Hon blev bara 42. Ceremonin var vacker och släppte fram sorgen men fokuserade på ljuset. Jag grät, trots att jag aldrig träffat henne. Vi sjöng och jag såg att det uppskattades. Rösten höll, tack och lov. En tolk översatte vår sång till teckenspråk. Det var så himla vackert. Ceremonin avslutades med en sista hälsning till den avlidne. På andra sidan väntar hennes älskade hundar. Därefter spelades godnattsången som mamman brukade sjunga när barnen var små.
Nu är hjärnan tom och trött. Men också avslappnad för första gången på flera veckor. I natt ska jag sova gott.

Så nytt men ändå så likt

Första arbetsdagen. Man går in genom ytterdörren. Allt faller på plats. Det är som om man aldrig varit borta. Kul att träffa kollegorna igen. Kul med nya arbetsuppgifter. Glada skratt i fikarummet. En av kollegorna, vars man tidigare sagt absolut nej till fler barn, är gravid! Tre nya ansikten att lära känna. Ytterligare två på ingång! Högre lön! Nytt rum mm mm

men också

De motsättningar som finns mellan enstaka individer visar sig direkt…
Vissa av kollegorna har upp över öronen att göra - tre omhändertagande av djur i fredags…
Sortering, sortering, sortering… i gamla rummet, och i nya…

Trots att den stora tröttheten nu infunnit sig ser jag fram emot nästa arbetsdag- som dock inte är förrän på måndag. Tills dess ska jag njuta av hemmavaron med mina barn! Det är skönt att börja långsamt (för mig- men knappast för mina kollegor)!

Söndagsglädje

Familjedag i skogen! Så skönt! Sol, vind och vatten, och skogens alla dofter! Barnens skratt och utrop vid svampfynd! En macka när magen knorrar! Hundarnas glada viftningar och snabba språng. Avslappning! Ahh, vad man har det bra!!!

Lördagsglädje

”Hey there honey…” Så börjar vår nya tävlingslåt som vi slipat på i lördags! Vi hade besök av B-HB från en av hufvudstadens barbershopkörer. Vilken fantastisk kvinna! Hon har pratat, visat och förklarat hur man ska stå, andas och nyttja alla kroppens funktioner för att få ut det mesta av det bästa - rösten! Jag känner mig som en ny sångerska. Köttkroken sitter i bröstbenet, nacken lyfts med hjälp av tråden i håret, huden på halsens sidor står ut som ballonger och inget rubbar tampongsnöret!

Mannen i mitt liv

Jag har precis läst Jonas Gardells senaste inlägg i sin dagbok. Han skriver om kärleken till Mark. Texten är oerhört träffande och det fantastiska är att det påminde mig om exakt hur jag kände (och fortfande känner) för min man när vi träffades. Där är han som jag ska leva mitt liv med – mannen i mitt liv!

The Art of Possibilities

Igår var det kördag igen! Jag har inte varit där på två veckor så suget var stort! Vi tränade på vår ena tävlingslåt inför kommande lördag då vi ska coachas av Britt-Helene. Hon ska få oss att utveckla vår sång men ska även stämplacera oss vilket innebör att det kan bli aktuellt med ny placering på gradängerna. Jag hoppas jag får stå kvar. Jag trivs så bra på min plats! Men, det ska bli fantastiskt kul. Hon är en fantastisk kvinna och enormt musikalisk.

Igår tittade vi även på en film som heter ”The Art of Possibilities”. Filmen handlade om en ledares ansvar att möjliggöra sina ”undersåtars” utveckling genom att se det positiva och genom att inspirera istället för att kritisera. Eller som det sades i filmen: Det handlar inte om att ge någon ett mål att leva upp till, utan ett mål att leva in i.

Jag lärde mig en sak till, nämligen att det är viktigt att komma ihåg regel #6: Ta inte dig själv på så stort allvar!

Tjingeling!

250 miljoner kvinnor - och ingen duger?

Inom det närmsta året ska fyra tunga positioner inom EU tillsättas: en permanent ordförande för Europeiska rådet, en representant för utrikes- och säkerhetspolitiken, en talman för parlamentet och en ordförare för kommissionen. I dagsläget är ingen kvinna aktuell för någon av dessa poster. Det är dags för förändring! Om uppropet får minst en miljon underskrifter så måste EU-kommissionen ta upp frågan, enligt principen för deltagandedemokrati i Lissabonföredraget. Tycker du att det är hög tid att få in fler kvinnor på de högsta positionerna i EU? Skriv under du också!

http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front

Pucko på väg!

Idag har den bruna hunden sprungit bort. Långt bort. Det var mitt fel. Jag fick för mig att träna lydnad i ett område i hemstaden där det tydligen finns rådjur. Det hade jag ingen aning om. Nu vet jag. När tre rådjur flyr ifrån en enbart fem meter bort så kan jag förstå att vissa instinkter drar igång. Speciellt om man är en 1.5 år gammal jakthund. Att området vi var i är omgivet av hus och vägar bryr sig inte hunden om. Uppenbarligen inte rådjuren heller. Jag kunde höra hundens drevskall i fyra, fem minuter innan han var så långt bort att jag inte kunde höra honom längre. Eftersom hunden till sin natur ska återkomma till utgångspunkten väntade jag där. I fem minuter och i tio minuter. Och i ytterligare tio minuter. Snart virvlade tankarna om allt som kunde ha hänt. Ingen hund återkom. Efter ytterligare tio minuter ringer telefonen. En vänlig själ har fångat in hunden. På andra sidan en 90-väg, i ett annat skogsområde, i utkanten av hemstaden, sisådär 1.5 km bort. Vår räddare i nöden tyckte hunden verkade ensam. Skönt att hon följde sin intuition! På väg för att hämta hunden var jag väldigt uppmärksam. Tack och lov fanns det varken bromsspår på vägen eller bilar i diket. Äventyret slutade till slut lyckligt. Och jag har kommit till insikt om att jag ändå tycker ganska bra om det lilla puckot!

...mer kräksjuka

Och så var det äldsta sonens tur. Och dotter har fyrtio graders feber...

Kräksjuka

Inatt har dottern kräkts. Unjefär en gång i timmen mellan kl 23 och 04. Stackars liten.

Nu spökar det

Satt här i lugn och ro och läste lite mail och bloggar medan lillkillen sover. Plötsligt plingar gitarren till. Två meter upp på en bokhylla. Hua. Kanske nån som vill berätta nåt?

Rumphoppare, segelbåtar, orkidéer och tarotkort

Senaste veckan har varit händelserik och det har inte funnits tid att varken läsa eller skriva i bloggen. Det beror delvis på att minstingen fortsätter att utvecklas i ett rasande tempo. Senaste nytt är att han rumphoppar dit han vill! Han förflyttar sig ganska snabbt ett par meter så det gäller att ha koll! Och följden har blivit att ett antal högar med papper har rensats bort efter att lillen roat sig med dem.

I helgen har jag och fyra kompisar varit ute och seglat! Underbart! Det måste vara det ultimata sättet att semestra. På en båt (i fint väder) finns inga måsten! Man glider fram! Njuter av vattnet, vinden, solen och tystnaden! Inte för att det egentligen är tyst utan för att alla motorljud saknas! Man lägger till i hamnar där det är fint! Glider vidare när man vill och njuter av dagen som den är! Vi har njutit, fiskat, pratat, skrattat, sjungit och kopplat av.

På lördagen, efter några glas vin och en god bit mat, plockade en av mina väninnor fram tarotkorten. Jag har aldrig blivit spådd. Jag vet inte om jag tror. Inte heller om änglar finns. Men svaren vi fick var inte utan att man blev lite förbluffad. Vi ställde tre frågor var. Till varje fråga drar man ett specifikt antal kort ur en lek med 47 kort (samtliga olika). Jag drog ett och samma kort vid alla tre tillfällena och två andra kort vid två av tillfällena. Mycket märkligt! Deras budskap? Att jag skulle varva ner och ta hand om mig själv, meditera och lita på mina egna instinkter. Tja, det är ju inte så mycket begärt och känns helt rätt.

I tisdags hade maken och jag tvåårig bröllopsdag. Den firade vi med att vara tillsammans hela familjen, njuta av en bit hälleflundra, lek, spel, en brasa och lugn och ro. Det var fantastiskt härligt. Av maken fick jag en vacker blålila orkidé och kommentaren ”en vacker blomma till en vacker fru”! *LER*

Första boken har anlänt!

Kedjebok nummer ett har anlänt: Terry Pratchetts "Soul music". Spännande.

Grattis min stora kille!

Hipp, hipp, hurra! Idag är det mellankillens födelsedag!
Det påminner mig såklart om dagen då han föddes. Efter att ha gått sex dagar över tiden var jag måttligt less på att gå hemma och vänta, speciellt som sommaren det året var den varmaste på många år. Nu skulle det göras nåt annat än att bara vänta! Alltså förbereddes makaroner och köttfärssås. Spritköket lastades. Bilen packades med mat, storasyster och make. Avfärden skedde kl 17.00 prick och DÅ kom första värken. Luttrade morsan tänkte: "Äh, vi åker ändå, det är många timmar kvar!" Alltså gick färden till ett naturreservat utanför hemstaden. Middagen intogs. Fåren klappades. Björnbär plockades. Värkarna växte i styrka och antal.
När klockan närmade sig 19 började det bli jobbigt att sitta still. Tyckte att det kanske var dags att berätta för maken. Kläckte ur mig att "Vi ska föda barn inatt!". En halvtimme senare skyndade jag på lilla familjen mot bilen. Dags att åka hem!
Har du någon gång klättrat över stängselstegar med födslovärkar? Inte att rekommendera! Men det var definitivt trevligare att genomlida värkarna i skogen än på ett sjukhus!
På vägen hem kontaktades farmor som har nästan 30 min resväg till vårat nobla hem. Klockan 21.15 var vi så i bilen på väg mot sjukhuset. Väl framme gick det undan- nu ville han ut! När gossen var född och jag pustade ut mot sänggaveln hör jag barnmorskorna säga: "Kollade du födelsetiden?" "Nej, gjorde du?" "Nej" Därefter tystnad och sedan: "Då säger vi kvart i tio."
Sex år och fyrtiofem minuter senare säger jag: GRATTIS på sexårsdagen min älskade påg!

Baby(o)proffsen del 2

Jag har tidigare berättat om min inköpta barnvagn och allt strul jag upplevde för att det saknades en ryggplatta som Babyproffsen i Helsingborg vägrade ersätta och sen dessutom hade betydande svårigheter att beställa till mig. När min väninna, som jag köpt vagnen av, hörde talas om historien blev hon förbannad. Hon kontaktade en vän. En jurist. Han ringde affären, hotade med att vi skulle gå vidare med historien och vips! Plötsligt gick det att få fram en ryggplatta på nolltid. Från samtal tills att plattan fanns i mitt hem tog det mindre än två timmar. Nu har jag minsann två kompletta klädslar till min vagn. Nu kan minstingen välja mellan att sitta i en grå eller en röd vagn, allt efter dagsform och humör.

Svenska fångläger

Aktuellt har nyss avslöjat att det under och efter andra världskriget fanns fångläger i Sverige där människor internerades utan rättegång på grund av vem dom var. Hur avskyvärt det än är blir jag av någon anledning inte förvånad. Ju längre tiden går desto fler hemligheter om det fantastiska och neutrala Sveriges historia framkommer. Jag tycker det är bra att landets dystra historia kommer fram i ljuset. Vårt land är en frukt av vår historia och vi, liksom mänskligheten i övrigt, lär av våra misstag. Det är säkert på grund av att dessa våra misstag blivit allmänt kända som vi är ett relativt jämlikt land med accepterande människor. Låt dagens svenskar höra vår blodiga historia så att de slipper göra samma misstag igen. Låt oss fortsätta utvecklas i rätt riktning!

Amma eller inte amma?

Lillkillen är snart åtta månader och amningen har avtagit dramatiskt. I förra veckan trodde jag att det enbart skulle röra sig om dagar innan gossen skulle välja bort bröstmjölken till förmån för välling. Men icke, idag har han ammat fyra gånger (mot en gång om dagen de senaste veckorna) och de senaste dagarna har han inte velat somna på annat sätt än vid bröstet.

Bröstmjölk är nyttigt men knappast nödvändigt med tanke på hur mycket vanlig mat grabben äter (och hur mycket han väger!). Det är underbart att amma! Mysigt, avslappnande och gossen luktar ljuvligt. Men, det är också skönt att kunna vara borta en kväll utan att behöva åka hem och utan att oroa sig för att gossen ska vara ledsen därhemma.

Ska jag ta steget och "stänga kranen" eller ska jag fortsätta så mycket som lillen vill? Att amma eller inte amma - det är frågan!

Åhh, underbara kör!

Wow! Igår var det körkväll och jag var för första gången på nästan åtta månader ensam! Lillkillen var hemma, i tryggt förvar hos pappa och storasyskonen. Underbart!

Timmarna på kören var fantastiska, nästan alla pärlor var på plats, vacker sång och glada miner överallt. Flera pärlor som vi saknat ett tag har kommit tillbaka och förgyller våra led igen. Alla verkar ha mått bra av sommarlov och vi låter fantastiskt!

Jag har fått en ny (eller fått tillbaka) en gammal placering i kören. Längst upp, längst bak. Omgiven av en bas, en bari och med en tenor nära mig känner jag mig härligt uppbackad och har min egen lilla kvartett. Jag som stått på alla möjliga platser i kören har här mitt rätta element! Det känns greeeeaaaat!

Förrådsbyggets framfart

Jo då, för alla er tvivlare så kan jag berätta att förrådsbygget faktiskt är i full gång. Maken har arbetat på bra med grävning, nedsättning av plintar, stomresning och takläggning. Efter takläggningen hade vi, som seden bjuder, taklagsfest vilket ni kan läsa om här. Numera lutar det åt att cykeldelen av förrådet istället kommer att användas som uteplats under tak.
Fasaden har börjat sättas på och idag har jag börjat grundmåla. Svart ska det bli- superläckert! Jag hade tänkt sätta in en bild här men jag kan inte hitta kameran. Den ligger troligen i någons byxficka.

Fnul

Ja inte vet jag varför men nu har jag börjat fnula oxå. Vad det är? Sanningen ligger i betraktarens ögon.

Klart för start

Skolan
Kören
Ridskolan
Fotbollen
Simskolan
Vuxencrawl
Babysimning
Jaktsäsong
Musikskolan

Slut på friden

Svar på tal

Min mans bror är homosexuell och han och hans sambo är på besök hos oss idag. Inför besöket berättade 9-åriga dottern för bästa kompisen att de skulle komma och kompisen sa att hon aldrig hade sett någon som är homosexuell, varmed dottern replikerar:

”De ser ut som alla andra. Dom går inte på händerna om du trodde det!”

Färre medaljer till Sverige

Precis just nu kom besked om att IOK beslutat att Ara blir av med bronsmedaljen. Jag trodde att OS handlade om idrottsprestationer och inte om politik! Men tydligen är frispråkighet och handlingsfrihet inget som uppskattas inom IOK.

Inför starten i semifinalen på 50 m fritt saknades Therese Alshammar. Kommentatorn säger
"Det kan vara baddräkten som spruckit"
Äsch tänker man, de måste väl ha bättre kvalitet än så... men ack det var precis vad som hade hänt. Alshammar var uppenbarligen otröstlig efteråt. Stackaren!

OSympatiska domare och skönsång

På tisdag börjar äntligen kören igen efter sommaruppehållet. Vi ska rivstarta och börja träna på tävlingslåtarna inför 2009. Jag har smygstartat och sjunger på balladen titt som tätt. Den sitter ganska bra nu. Up-tunen (lite snabbare tempo för er som inte är insatta) däremot har jag lyssnat på ett antal gånger men den vill inte riktigt tränga in. Kanske för att den inte återspeglar mig. Den handlar om att diamanter är en kvinnas bästa vän. Nja…

Häromdagen var det ett fantastiskt framträdande av en liten flicka som sjöng för hela världen. Efteråt framkom att det inte var den lilla flickan som sjöng utan en annan liten tjej. Men sångerskan var för ful att visa upp för världen så en söt tjej fick mima. Vilket skämt! Går skönhet alltid före talang i Kina?

En annan OS-historia är domarens hånleende när brottar- Ara protesterar mot domslutet. Jag lägger ingen aspekt vid om domslutet var rätt eller fel men jag tycker att man kan kräva ett respektfullt bemötande av en OS-domare mot de som deltar. Att möta en upprörd idrottare med ett hånleende är verkligen lågt! Diskussioner pågår om Ara ska få behålla bronset. När kommer diskussionen om domaren ska få jobba kvar som domare?

Teknikens (bl)under?

Det är över en vecka sen som jag bloggade sist. Man skulle kunna tro att det beror på tidsbrist. Men icke. Jag har haft datorproblem. Jag har inte kunnat logga in på blogger. När jag har gått till hemsidan har jag mötts av budskapet att sidans säkerhetscertifikat inte längre är giltigt. Oj då tänker man och kollar in favoritbloggarna. Nehej, de har inte heller bloggat sedan den 1 augusti. Slutsatsen blir att något är fel. Går in varje dag för att kontrollera om det löst sig. Näpp! Plötsligt har jag problem med körens forum också. Den har fastnat på den 1 augusti. Konstigt.
Av en slump upptäckte jag igår att datorns datuminställning är alldeles fel. Jag rättar till det och vips - Allt fungerar igen! Och konstigare blir det för det visar sig att favoritbloggarna visst har bloggat, varje dag, och plötsligt dyker inläggen upp på min dataskärm. Teknikens under! Eller blunder? Ska verkligen hemsidor vara beroende av datumet på min dator?? Nån som kan upplysa mig?

Fotografering på hög höjd

I förra veckan var jag och en väninna på The Studio i Malmö. Min väninna var inbjuden till en gratis make-over som ett led i deras marknadsföring och jag fick följa med. Enligt inbjudan skulle vi få sminktips och tips på kläder som vi passar i mm. Därefter skulle vi sminkas och bli fotograferade med möjligheter att köpa fotona om vi ville. Nu stämde ju inte detta riktigt men sminkade och fotograferade blev vi och möjlighet att köpa fotona fick vi. Det var hutlöst dyrt men jag investerade ändå i ett foto på mig som ni ser en liten del av här till höger. Besöket på Turning Torsos tolfte våning var bara det värt resan men om jag nån gång pratar om att bli fotomodell så påminn mig om att jag inte passar till det!

Förlösande ord

Min bästa väninnas båda barn har varit i Spanien på tre veckors semester med sin spanska pappa. Lillkillen, 6 år gammal, har bara sagt enstaka ord på spanska tidigare. Nu har spansktalandet formligen exploderat. De förlösande orden kom när han första gång såg sin yngre kusin naken. Då utbrast han:

Tengo la churra mas större que tu!

(Min snopp är större än din!)

Äntligen semester!

I fredags inleddes äntligen makens semester! I tre veckor framöver ska vi alla vara hemma och lata oss. Eller vänta nu?? Visst var det ett förråd som skulle byggas och ett garage som ska rivas?? Hmm… jag omformulerar - vi ska alla vara hemma!

Men alla semestrar måste ju innehålla nöjen också och vi inledde starkt med fest i lördags. Jag och barnen vände kosan hemåt vid 01, trötta, nöjda och glada. Maken däremot kom inramlande med tuppen, sisådär kl 06. Han var då trött och nöjd. Men glad blev han inte förrän framåt måndagen. Måhända hade han någon på besök i skallen som inte ville sluta banka?

Igår var maken och jag ensamma hemma med lillkillen. De två äldre barnen var med några kompisar på stranden. Skönt! Vi hann planera både ett och annat och fick även tid för att slappna av tillsammans. Härligt!

Idag har hela familjen varit vid en skogssjö och badat och plockat årets första skörd av kantareller! Mums!

Sommarsimskolan är över

Idag var sista dagen på sommarsimskolan. Skönt men oxå vemodigt så klart! Mellanbarnet har lärt sig fantastiskt mycket och har fattat galoppen med att simma på ryggen. Flyta har gått galant en längre tid men att samtidigt röra på benen är svårt. Rumpan vill gärna sjunka ner då. Insikten har lett framåt och sonen är nu stolt innehavare av en guldpingvin!

Dottern har på tre veckor avverkat inte mindre än 10 märken. Kolla här:
bronsmärket
silvermärket
kandidaten
brons-, silver-, och guldhajen
vattenprovet
simborgarmärket
kilometermärket och
järnmagistern

Helt fantastiskt! Vilken bedrift! Och hon är bara åtta år! Här kan du läsa vad de olika märkena kräver. Jag är stolt som en tupp och med glädje 290 kr fattigare!

Välj butik med omsorg!

Jag har köpt en vagn. Av en väninna. Hon har i sin tur köpt den på Babyproffsen. Det är en jättebra vagn. Jag är nöjd med den. Men den har ett fel. Ett ganska stort fel. Den saknar en väsentlig del på sittvagnen. Av allt att döma har den aldrig funnits. Eller försvunnit i affären. Ändå vägrar butiken att ersätta den. De hänvisar till att det borde ha upptäckts tidigare. Och nu är det för sent. Ok. Det kanske är rätt. Gott och väl så lång. Men…

För snart fyra veckor sedan bad jag butiken att kontrollera om det gick att köpa en reservdel och vad denna skulle kosta. Ansvarig person mailade huvudkontoret som mailade leverantören. Det gick nämligen inte att ringa enligt den butiksanställda, bara maila. Efter en vecka, efter två veckor, fortfarande inget svar. Jag ringde sammanlagt fem gånger och besökte butiken en gång under denna tid. Efter två och en halv vecka ringde jag igen. Fortfarande inget svar. Då bad jag den ansvarige att istället ta reda på om det gick att beställa en helt ny klädsel och i så fall vad denna skulle kosta samt leveranstid. Gott. Hon lovade återkomma när hon fått svar. 30 minuter senare hade hon, hör och häpna, pratat med huvudkontoret. Det gick alltså att ringa ändå. Och hon hade fått besked att reservdelen gick att beställa men att det skulle ta minst åtta veckor och de visste inte vad det skulle kosta. En ny klädsel går loss på 895 kr och kunde fås inom tre dagar. Jag gav upp. Beställde en ny klädsel, garderade mig med två olika färger för säkerhets skull men det skulle inte vara några problem. Mitt andraval fanns inne hade hon fått besked om. Alltså leverans inom tre dagar. Äntligen! Lillebror behöver sin sittvagn! Dag tre ringde jag. Nej, leveransen hade inte kommit än. Inte dag fyra heller. Dag fem = söndag. Jag väntade tills onsdagen, dag åtta. Jodå, nu hade leveransen kommit men ingen klädsel till mig. Men vad f-n. Och kvinnan jag pratade med nu visste inget om reklamationer och kunde minsann inte hjälpa mig. Ansvarig var på semester i två veckor. Jag fick vänta. Men, sa jag, nu gällde ju mitt ärende ingen reklamation utan en beställning. Åhå, då gick det plötsligt att hjälpa till. Hon ringde (nu gick det att ringa - igen!) och fick snabbt besked om att det inte fanns några extra klädslar hemma men om vi hade tur kunde det kanske komma en i leveransen på fredag. Och då lovade dom att i sådana fall skicka ner den separat. Alltså leverans i början på nästa vecka. Om jag har tur.

Igår ringde min man till Babyproffsen i staden där han arbetar. Inga problem där inte. De fixade fram en extra klädsel tills idag. Just nu är den på väg hem på tåget. Snacka om serviceskillnad! Välj med omsorg - aldrig mer Babyproffsen i Helsingborg!!

Små detaljer - stora avslöjanden

Äldsta sonen har tappat sin första tand. Och när tänder tappas i vårt hus kommer tandfen. Följaktligen las tanden i ett glas med vatten igårkväll och i morse fanns det femton kronor i glaset. Eftersom sonen lagt en lapp där han bad tandfen att låta tanden vara kvar eftersom han vill behålla den så låg tanden också kvar. Där fanns också en lapp från tandfen där det stod att han fick behålla tanden men att hon kommer att ta med sig nästa.

Idag har mormor varit på besök. Innan hon åkte hem avslöjade hon att sonen haft följande samtal med henne.
Sonen: ”Mormor, jag vet att det är mamma som är tandfen men berätta det inte för henne.”
Mormor: ”Jasså, hur vet du det?”
Sonen: ”För att tandfens lapp stod på ett av våra brevpapper.”

Det är de små detaljerna som avgör. Snacka om att bli avslöjad!

Trött och ont i huvudet

Trött på grund av alltför lite sömn. Längtan efter ensamhet i kombination med barnens sena sommarvanor har gjort att jag varit uppe alltför länge alltför många kvällar. Minstingen sover heller inte så bra vilket gör sitt till.
Ont i huvudet eftersom hundburen i bilen hoppade på mig häromdan. Eller tja. Mitt ögonbryn hoppade på buren eftersom jag skulle tillrättavisa den bruna lurviga. Nåja, hur som haver. Huvudvärk har jag från och till sedan dess. Ett aningen missfärgat ögonlock fick jag också på köpet. Tack. God natt.

Månadens bokrecension

Vanligtvis sträckläser jag böcker. Och då menar jag att jag tar upp den, läser tills ögonen blöder, tills jag somnar eller tills något barn skriker tillräckligt högt för att få mig att inse att det finns ett liv utanför bokens värld också. Men nu har jag haft en hög med böcker som jag läst i då och då vilket är mycket ovanligt. Eller ärligt talat så har det aldrig hänt förr.

Eftersom vi har fått en ganska ”besvärlig” jycke i familjen är jag väldigt intresserad av hundpsykologi för tillfället. Den bok som fångat mitt intresse mest just nu är därför Cesar Millans bok ”Cesar och hans hundar: naturliga lösningar på vanliga hundproblem”. Boken startar med ett kapitel om Cesars liv innan han kom till Amerika, hur han kom dit som illegal flykting och fick ett liv där. Därefter beskriver han hur vi och djuren talar med hjälp av de energier vi sänder ut. Hur viktigt är det inte att kroppsspråket ger samma budskap som de ord som kommer ut. Tänk till- om de olika språken inte är överens, vilket lyssnar du till då?

Det tredje kapitlet handlar om hundpsykologi. Hundar luktar, ser och hör – i den ordningen. Vad gör vi människor då? Jo, vi använder först ljud (”Hej lilla vän, gullegull”), därefter synintryck (tittar hunden djupt i ögonen) och motar sen bort den när den vill lukta oss i skrevet (”Nej fy, din äckliga hund!”). Tala om världar som krockar!

Därefter kommer ett kapitel om flockdynamik och om hur viktig hundens plats i flocken är för den. Kapitlet följs av två kapitel om problem och rödljushundar (aggressiva hundar) och följs därefter av Cesars väg till friska hundar och enkla tips för en harmonisk tillvaro med hunden.

Precis som i TV är mantrat ”Motion, regler och kärlek - i den ordningen!” det viktigaste i Cesars budskap. Boken ger en utökad förståelse för varför Cesar tror på sin metod och gör åtminstone mig ännu mer övertygad om att mannen är så nära sanningen man kan komma. Jag rekommenderar alla som har ett genuint intresse av att förstå sin hund att läsa boken och ger den 4 Mille-ar av 5.

Citatet: ”En flockledare måste ha gott självförtroende och veta exakt vad som ska göras. Och precis som hos oss är de flesta hundar lagda för att följa, snarare är att ta allt jobb och strul som behövs för att ha och behålla rollen som ledare.”

Blixt och dunder

En ny era har inletts. Sommarsimskola. I tre veckor måndag till fredag ska de två äldsta barnen gå på sommarsimskola. Givetvis utomhus, som sig bör. Idag hade vi tur. När barnen simmat färdigt och var i omklädningsrummet öppnade sig himlen. Under 15 min öste regnet ner, blixtarna ljungade och temperaturen sjönk ca 9°C på några ynka minuter. Brrrr… Då var jag glad att jag satt inne i ett varmt och torrt omklädningsrum. När regnet avtog skyndade vi till bilen, precis lagom i tid för att klara oss in före nästa omgång ösregn. Imorgon hoppas jag på sol.

Idag har jag fått en kommentar från an1str. Hon hittade in på min sida eftersom jag gillar körsång! Kul! Men då insåg jag att jag, trots att jag är så galen i att sjunga och har huvudet fullt av barbershop mest hela tiden, knappt bloggat ett ord om det. Fattar inte varför. Det får det bli ändring på. På an1strs blogg ”Hemma hos” hittade jag bilden som finns under min profil. Frågan är alltid lika aktuell!

Kram på er alla därute i etern!

Duktig hund!

Äldsta sonen har en kompis på besök. De gjorde vattenballonger och lekte rövare. Till slut tröttnade killarna på att ballongerna gick sönder och fyllde minimalt med vatten i dom. Följden blev att kompisens gröna ballong studsade iväg och försvann spårlöst i ogräset under häcken. Efter lång tids letande gav pojkarna upp. Men jag var ihärdig - ballongen måste återfinnas annars kommer den lurviga fyrbeningen säkert att svälja den hel och få besöka djurdoktorn. Ingen bra idé. Så vad gör vi?

Apportören! Vi har ju en sån i familjen. Sagt och gjort! Den svarta fyrbeningen får ordern ”Sök!” och en riktning utpekad. Ballongen blev återfunnen inom två minuter! Vilken duktig hund!

Kedjeböcker?

Igår fick jag ett kedjebrev. Jo det är sant. Ett sånt där som innebär att man ska skicka något vidare till nån annan och få en massa tillbaka. Jag testade det några gånger när jag var liten. Inte ett enda tuggummi fick jag. Inte ett enda vykort heller. Men testade gjorde jag. För man måste ju tro. Och tänk att få ett berg med tuggummi på posten! Vilken lycka det hade varit!

Det här kedjebrevet handlar om pocketböcker. Skicka iväg en bok som du redan läst och brevet till sex personer. Summa summarum kommer 36 böcker tillbaka. Om man tror. Vilket jag inte gör. Men testa måste jag ändå. För att jag vill. För att det är kul. Och för att jag har en (faktiskt flera) pocketbok över.

Vi gå över daggstänkta berg...

Igår besökte jag, alla barnen och barnens mormor nöjesfältet Bakken. Wow vad kul! Jag investerade i vars ett åkpass till mig och de stora barnen. Vilken lyckoträff! Jag har inte åkt så många karuseller i vuxen ålder sammanlagt som jag gjorde igår. Och det har inte varit lika kul att åka karusell heller. Vilken fröjd att få dela den glädjen med sina barn! Det rekommenderas varmt!

Vackrare golv, mer jobb

Golvsliparen har varit på besök. Ni som haft en sådan i ert hus vet vad det innebär. Just det, rummet ska tömmas och städas. Sen ska man trolla med knäna och lyckas placera ut möbler och saker så att det går att leva i huset under tiden. Rum ska skärmas av så att slipdammet inte sprider sig för mycket. Etc, etc.

Tänk dig nu in i följande situation: Du bor i ett hus på 90 kvm, bottenvåningen är på dryga 50 kvm och har en öppen planlösning. Enda dörren går till toaletten. Rummet som ska slipas är på drygt 30 kvm och innehåller vardagsrum och matplats. Du har tre barn, varav ett spädbarn, och två hundar. Hundarna får inte gå upp på ovanvåningen. Hundar och barn får under tiden golvet slipas, lackas och torkar (2 dygn) inte gå in i matrum/vardagsrum och hundarna måste under ytterligare några dagar efter det hållas utanför det numera vackra golvet för att lacken ska få härda ordentligt. Utomhus regnar det.

Vad gör man? Jo:
1. Använder hundgården till hundförvaring något längre tid än tillrådligt eftersom en styck liten brun lurvig hund börjar yla framåt sextiden på kvällen.
2. Har improviserad picknick vid måltiderna fyra gånger om dagen på ovanvåningens golv tillsammans med barnen och sista målet även med maken (nåja en kväll grillade vi faktiskt och åt därefter i trädgården).
3. Stänger av det lackade rumsgolvet med hjälp av bokhyllor och andra möbler för att hålla hundarna utanför.
4. Bär bebisen i bärsjal så mycket det går och utfodrar honom enbart med bröstmjölk. Ser till att han sover när vi andra äter för att slippa illvrålen då han inte får smaka.
5. Shoppar och besöker arbetsplatsen för att slippa vara hemma och se eländet.
6. Räknar med att det lär ta nån vecka till innan huset är sig likt igen.

Idag, exakt en vecka efter att slipningen påbörjades, är alla möbler utom två på plats. Vi kan åter se på tv, lyssna på musik och sitta i soffan. Spriten (nåja, det handlar om två flaskor likör, en flaska champagne och en flaska vin, men i alla fall...) är på plats i bokhyllan, i övrigt gapar den tom. Räkningarna har betalts då datorn återfunnits och de nytvättade gardinerna är på plats. Kl 22.30 lägrar sig lugnet då barnen äntligen sover och labradoren gosar med mig i soffan. Jag blickar ut över mitt nylackade, vackra ekgolv och känner mig lyckligt lottad här i världen. Nu ska jag stänga ner datorn och njuta lite till. Snart nog vaknar lillbror och rycker mig tillbaka till verkligheten igen. Och imorgon börjar en ny dag. Om jag lyckas bära ner alla spelen på dess rätta plats då, har jag gjort ett dagsverke utöver vad man kan förvänta sig när man har tre små barn, en eller kanske två av barnens kompisar på plats och två uttråkade hundar att serva. Mammaledig? Det var jag när första dottern föddes.

Veckans tänkvärdhet...

...lyder:

Människor tappar inte humöret, de använder det.

Halvvägs till 70

Så har man fyllt år. 35 år. Eller halvvägs till 70 som farsgubben uttryckte det. Förutom lite rynkor i ögonvrårna, lite slappare mage och trindare lår är jag ganska lik mig som 25-åring. Men visare och klokare. Och tre barn och en make rikare.

När man fyller 35 år på själva midsommarafton verkar det som om folk förväntar sig att man ska fira. Det är konstigt egentligen hur vissa födelsedagar, såna som slutar på 0 och 5, verkar betyda mer än andra. För mig har födelsedagen alltid varit viktig, oavsett vilken siffra den slutat på. Födelsedagar är dagar då släkt, vänner och familj samlas, umgås och har trevligt, äter god mat, dricker nåt gott och firar hur glad man är över att just födelsedagsbarnet tillhör familjen.

Förr blev jag alltid besviken om det inte blev den sammankomst jag tycker så mycket om. Under några år lät jag bli att bjuda in till kalas eftersom jag hellre var utan fest än blev besviken över att mötas av att alla inte har samma syn på födelsedagen som jag. Nu är jag nöjd med om mina barn och min man uppmärksammar mig, sjunger för mig och passar upp mig lite extra. Så igår firade vi min årsdag i två morgontimmar innan vi hastade iväg på traditionsenlig midsommarfest där ingen visste att jag fyllde år. 35 år. Och det kändes helt ok. Vår midsommartradition är värd att hålla fast vid oavsett om den sammanfaller med födelsedag eller inte. Och, eftersom jag gillar fester och familjesammankomster, så det blir det säkert födelsedagsfirande en annan helg istället. Kanske tillsammans med kräftor.

Djurskyddskontrollen blir statlig

Så var det beslutat, djurskyddskontrollen blir statlig från den 1 januari 2009. Suck. Regeringen har gått på Jordbruksdepartementets linje trots de protester som framförst från flera stora remissinstanser. Min förhoppning är att djurskyddskontrollen ska bli bättre i Sverige även om jag starkt betvivlar det. Femklövern har hittills gjort två större ändringar vad avser djurskydd som jag dessvärre anser är negativa. Först la de ner Djurskyddsmyndigheten och nu ska kontrollen av djurhållare hastigt flyttas från kommunerna till Länsstyrelserna. Hur detta praktiskt ska arrangeras under årets återstående halvår återstår att se.

Det ska bli spännande att se hur organistationen kommer att byggas upp i Skåne och vilka erjudanden vi djurskyddsinspektörer kommer att få. För egen del har jag beslutat mig för att vara kvar på min nuvarande arbetsplats med nya arbetsuppgifter som väntar mig när jag kommer åter. Jag tror inte det finns något som kan få mig att flytta över till den nya organisationen, men man vet aldrig. Alla kan ju ändra sig.

Nygammalt jobb och ingen flytt

Nu är det beslutat! Vi stannar i den här hörnan av Skåne! Vi kommer alltså inte att flytta söderut! Det känns skönt att ha fattat ett beslut och att inte behöva fundera på detta längre. Det känns skönt att vi beslutade oss för att stanna här. Det känns skönt att barnen får vara kvar i sin invanda miljö. Det känns skönt att få fortsätta engagera sig här. Det känns spännande att få utveckla det hus vi har till något nytt.

Till råga på allt har jag fått löfte om ny tjänst när mammaledigheten är slut, men på min gamla arbetsplats. Det känns fantastiskt spännande och utmanande och jag tackar för förtroendet som ledningen visar mig! Att utvecklas är oerhört roligt och nu ska jag ta ett hopp till andra arbetsuppgifter. Det ser jag fram emot!

Håll Sverige rent!

Sopor! Varför kan folk inte ta hand om sina sopor? Varför ska man kasta allt där man går eller står istället för i papperskorgen några meter bort? Och om man har picnic och har bemödat sig med att bära med sig mat ut, varför är det då så svårt att bära med sig soporna tillbaka? Speciellt om de allmänna papperskorgarna redan är fulla?

I Helsingborg med omnejd är det problem med att folk slänger sina grovsopor på alla möjliga ställen, helst i våra fina friluftsområden. Det gör mig verkligen trött! I Helsingborg finns en jättefin avfallsanläggning. Den är öppen mellan kl 7 och 19 på vardagar (fredagar till 16) och mellan 8 och 13 på helger. Och det bästa av allt - det är GRATIS! - helt gratis att lämna sopor där. Det är helt oförståeligt att folk då tar till skogsområden för att dumpa sina sopor. Suck och stön!

Påhittiga pojkar

I min familj finns det fem påhittiga pojkar som alltid gör livet glatt (eller surt!) för den underbemannade kvinnliga delen av familjen. Hör bara här:

Den fyramånader gamla minstingen har kommit på att maten som resten av familjen äter är god och spännanden. Enligt honom är smakportioner för mesar och att bara få äta några få matskedar är ju rent löjligt!

Den ettåriga fyrbenta lurviga bruna har kommit på att man kan öppna diskmaskinen och att man når nästan all disken om man placerar framtassarna stadigt inne i maskinen.

Den likaledes fyrbenta men svarta fyraåringen har kommit på att när matte har vagnen med sig DÅ kan man alltid lukta en stund extra innan man pallrar sig till hennes sida när hon kallar. Matte springer nämligen inte så fort då.

Sexåringen har kommit på att man kan försöka ställa ultimatum till mamma och om inte det funkar kan man försöka med ”fula” ord när man inte får en glass, t ex ”då är du en bajskorv, kiss, snorkråka, vildsvin” mm. Fastän att jag verkligen försöker att hålla mig allvarlig i en sådan situation, så är det svårt att inte dra på smilbanden när killen till slut i ren desperation utbrister: ”Du är öronvax, mamma!”.

Vad har den 39-åriga maken kommit på då? Jo, han har fått smak för vildsvin och ägnar kvällen åt att försöka få tag i midsommaraftonens grillkött. För att slippa gå upp alltför tidigt i morgon bitti jobbar han hemifrån då. Det gäller att vara om sig.

Fruktad jakt

Häromdagen var maken ute på vildsvinsjakt. Nån gång mitt i natten vaknar jag av ett SMS. Det var från maken och meddelandet löd ”Ingen pangar…”. Nähä, ingen fångst tänkte jag och la mig för att sova vidare. När huvudet mötte kudden insåg jag att de skrivna orden var de första orden i sången som jag fick sjunga in under min möhippa. Om det blev nåt vildsvin den där kvällen? Med sången som grund får du gissa själv: ”Ingen pangar vildsvin som han, Stefan, jag säger Stefan…”. Grillsäsongen är räddad!

En gång i veckan har vi fruktleverans hem till dörren (mycket lyxigt, jag vet!). Igår var vi inte hemma när frukten kom. Enligt överenskommelse lämnades den därför i garaget. Alldeles bredvid fruktlådans placering låg det nåt på golvet. Nåt som den svarta hunden lyckligt placerat där. Kan du gissa vad? Just det, ett styck vildsvinshuvud. Ibland tycker jag synd om våra besökare…

Sjuksköterskestrejken

I Skåne har nån höjdare (jag har glömt hans namn) inom Region Skåne uttalat hur mycket skatten måste höjas för att alla syrror ska få vad de kräver. Enligt mannen i fråga skulle det innebära en orealistiskt stor höjning. En snabb uträkning visar att höjningen skulle innebära att en person som tjänar 25 000 kr i månaden får en ökad skattekostnad på 450 kr per år. Att skylla på att en sådan höjning skulle vara alltför stor är rent löjeväckande! Vi talar om människor som bokstavligen har våra liv i sina händer. Ge dem vad de förtjänar!

Veckan som gått…

Ja inte har det blivit mycket bloggande på sistone… men den som väntar på nåt gott väntar väl aldrig för länge? Här kommer en summering av veckan som gått:

Veckans blötaste: Mellankillens kompis har trillat i bassängen under storasysters simträning. Lyckligt leende kom han fram till sin pappa och mig och sa: ”Pappa, jag har trillat i bassängen!”. Jag måste säga att jag beundrar den mannen!! Att inte gå i taket fullständigt utan istället lugnt säga: ”Hur ska vi nu ta oss hem? Vi har ju cyklat!”. Det slutade med att jag körde killen hem, i sin systers trosor och en fleecetröja. Men nöden har ingen lag… inte ens för en femåring.

Veckans firande: Förra lördagen döptes lillprinsen i en ganska enkel och lyckad ceremoni. Han var, som vanligt, glad och nöjd hela tiden. Iklädd sin farmors dopklänning var han ett riktigt smycke! Till min lycka ville min bästa vän genom tiderna, i sanning mitt hjärtas syster, vara gudmor. Prästen bad henne att komma ihåg dopdagen som den viktigaste dagen varje år och köpa lillprinsen 5.5 kg godis för att fira. Odd…

Veckans kunskap: A= V + K, uttalat i samband med ett kapitel om att utveckla ansvarskänsla under min Active Parenting-kurs. Någon som kan räkna ut vad formeln betyder?

Veckans inköp: Cesar Millans bok ”Cesar och hans hundar”. Om ni inte sett denne mans lugna och sympatiska nuna så slå på TV4+ måndagar kl 20.00.

Veckans barnbok (?): Harry Potter och dödsrelikerna. Dottern ger upp allt för att höra mamma läsa ett kapitel ur boken. Under den senaste veckan har jag blivit hes... för visst ärdet spännande och vem kan då säga nej till dotterna vädjande: "Mamma kan du läsa?"

Nu slipper man ha dåligt samvete!

Härom dagen stod det i HD om att svenska barn är mer allergiska än lettiska (?) barn. Detta berodde enligt forskarna på att vi lever i en alltför steril värld som städas för mycket och att vi har för lite kontakt med djur. När jag ser mig om i mitt eget hem, ostädat, dammigt och fullt av hundhår - då drar jag en lycklig suck och tänker: Vilken tur att jag alltid varit klok nog att skydda mina barn från allergi! Det gäller att se positivt på världen!

Resultat

Det visade sig att jag inte missade mycket... Pärlorna kom på en sjätte plats med sämre resultat än väntat. Och min närvaro hade såklart inte gjort någon skillnad. Fast det finns ju utrymme att drömma att det vore så ;-) Jag kan äntligen se mig som oumbärlig! Utan mig går det åt skogen! Eller också inte...

Nåja, om det vore så så vore det ju katastrof i sig. Jag är glad att det inte är så ändå! Trots besvikelsen att det gick så pass dåligt gäller det nu att fokusera om och se det goda i det som skett! Nästa år blir vi grymma! De andra körerna må drömma mardrömmar om vår återkomst!

Kräksjuka och spruckna NM-drömmar

I helgen är det nordiska mästerskapen i barbershop för kvinnor i Västerås. Strax efter kl 13 idag äntrar Pearls of the Sound scenen iklädda knallröda kläder och en mindre klädsam men mycket typisk Lucille Ball-lugg. Men utan mig. Natten mellan onsdag och torsdag vaknade jag med kräksjuka och output både här och där. Med en karens på 48 timmar och en uttröttad och tom kropp som försöker hålla igång mjölkproduktionen till minstingen insåg jag att NM-drömmen var förbi…. I ett år har vi övat, tränat och finslipat på sound, koreografi och uttryck. Genom graviditet, födsel och amning har jag troget funnits där på repen för att inte missa för mycket, för att ha en chans att ändå följa med. Och vi har fixat det, lillprinsen och jag. Och så ska en simpel kräksjuka ändra på allt detta. ”Stackars dig”, sa min man ”det måste vara som att missa älgjakten!”. Jo, om man som jag bott i Västerbotten där det är fullt normalt att samhället stannar av ett par veckor under hösten och man anses konstig som inte vill vara ledig, ja då kan man förstå att den liknelsen kan vara sann. Årets höjdpunkt flyger mig förbi!

Vem gör skitjobbet?

Idag kom tidningen Djurskyddet i brevlådan. I den finns en artikel med rubriken ”Här vanvårdades 40 katter”. Artikeln beskriver en tyvärr alltför vanlig syn för oss som arbetar som djurskyddsinspektörer med en bostad i allmän oordning, sopor och djurskit överallt. Som gammal i gamet blir man luttrad och även om bilderna visar misär har jag sett värre i verkligheten, som t ex den gången vi hittade fem barn i en familj som bodde på samma sätt. Det som slår mig med artikeln är det sätt som djurskyddsinspektören i kommunen framställs. Oavsett om han verkligen varit så nonchalant eller om artikeln är en sanning med modifikation har jag svårt att förstå att de här djuren inte omedelbart omhändertogs första gången misären upptäcktes. Vad som känns ännu mer frustrerande är att det verkligen verkar vara låg standard på kontrollen i kommunen eftersom en person från Djurskyddet Göteborgs katthjälp har lämnat följande kommentar: ”Som vanligt får vi rensa upp efter kommunen och göra deras jobb…”. Oacceptabelt! Djurskyddskontroll ska skötas av de myndigheter som fått förtroendet och inte av ideella organisationer!!

Nattvandrare

Vi har en regel i vårt hus. Inga hundar på ovanvåningen. Den kom till när första hunden införskaffades, dels för att freda barnens leksaker och dels för att ge våra två, numera hädangångna, katter en fristad. Så inatt när jag vaknar av att dottern skriker ”Issus, du får inte vara på mitt rum!” tänker jag att hon drömmer. När hon fortsätter skrika reser jag mig yrvaket för att gå och lugna henne. När jag träffas av en våt nos på benen vaknar jag definitivt! Det är en hund på ovanvåningen! Och självklart är det den lurviga bruna. Vem annars? Eller som dottern uttryckte det: ”Mamma, jag förstod att det var Issus, för så skulle Timmy aldrig göra!”. Nej, hon har så rätt. Snacka om olika hundtyper…

Förälskelsen i orkidéer fortsätter. Inatt blev det en som åkte i soffan och en massa kompost i magen på hunden. Därutöver tuggade yrvädret sönder en soffkudde. Hur det gick med dotterns rum? Det verkade klara sig utan incidenter.

Och hur det gick med hunden? Det är hotande nära att han fortsättningsvis får bo i hundgården på natten. Och han är fortfarande inte min.

Orkidée-älskare?

Vissa dagar står vår bruna lurviga familjemedlem inte så högt i kurs. Idag är en sådan dag. När jag vaknade imorse hörde jag ett ljud som lät som om jycken tuggade på något. Vis av erfarenhet tyckte jag det var bäst att gå ner och ta en titt…. Av någon anledning har makens %!$!! hund specialiserat sig på att tugga på orkidéer. Mina orkidéer. Hur kan en hund välta ner två krukor utan att jag hört ett enda ljud? Förstörelsen den här gången inskränkte sig till en söndertuggad plastkruka, avbitna blomstänglar, saknad kompostjord och en genomblöt fåtölj (givetvis vattnade jag blommorna igår kväll…). Dessutom hade hunden tuggat sönder en skruvmejsel, en tom majsburk och tuggat lite på en leksak tillhörande minstingen och en bordskniv.

På lunchpromenaden sket den brune ut orkidéekompost motsvarande an hel kruka. Rätt åt honom. Och nej, hunden är inte min, inte idag i alla fall.

Mardrömmen har besannats….

Hörde precis att Englas kropp hittats… F-n också! Jag hade så hoppats att de skulle finna henne vid liv. Det knyter sig när jag tänker på hennes stackars familj och på vad hon måste ha upplevt under sin sista tid i livet. Jag hoppas att mördaren aldrig släpps ut igen! Kräk!

Men polisen ska ha en eloge som hittade mördaren så snabbt och killen med kameran bör ha hedersmedalj för att han kunde leda polisen på rätt spår!

Söndagstips

Söndagsmorgon. Babysim. Lillprinsen dyker, flyter och trivs. Han pratar och skrattar så högt att de andra föräldrarna säkert undrar vad jag sprutat i honom. Ha, jag har supermjölk! Och en kille som helt enkel älskar vatten, speciellt när han får ligga på rygg. Kanske har vi en blivande ryggsimmare i familjen?

Och nu till veckans tips! Den här bloggen hittade jag in på av en ren tillfällighet men vilken lyckoträff! Väl värd ett besök!

Pessimist? Optimist? Realist?

Igår hade jag en ovanligt låg dag. Med det menar jag att jag kände mig nerslagen vilket är ovanligt för mig. Varför gjorde jag det då? Ja, det har jag försökt fundera ut under dagen men jag har inget riktigt svar…

Kanske kan det bero på att jag sökt nytt jobb? Jag har jobbat i över 10 år på samma arbetsplats och jag trivs mycket bra, både med mina arbetsuppgifter och med mina kollegor. Det sökta arbetet innebär att jag måste pendla med tåg 40 minuter i vardera riktningen vilket bär mig emot. Jag kommer att träffa mina barn betydligt mindre än om jag arbetar kvar här och jag kommer inte att ha tid att engagera mig i kören eller i styrelsen jag sitter i lika mycket som jag gör nu. Så varför har jag sökt då? För att det känns som om det vore kul med nya utmaningar och för att vi eventuellt planerar att flytta söderut! Men, känslan av att jag kanske ska byta jobb gör mig också lite ledsen eftersom jag måste ge upp så mycket.

Eller så kanske det berodde på att äldsta sonen blev ledsen vad jag än gjorde igår. Det är svårt att se sina nära må dåligt (speciellt när de inte själv vet varför). Idag är han dock hur solig som helst.

I vanliga fall är jag dock en sann optimist! Det har SvD bekräftat i ett litet roligt test på deras hemsida. Testet hittar du via Annas blogg! Så här blev mitt resultat:

”Du är en sann optimist. Denna inställning till livet lönar sig, både i ditt privatliv och professionellt. Ditt sätt att se på livet ger dig inte bara mer energi, det gör också att du kan mobilisera dina krafter och fortsätta kämpa när du upplever motgång. Men kom ihåg att även om det oftast är positivt att vara optimistisk så finns det en baksida. Du ska definitivt fortsätta vara optimist, men lite realism då och då skulle inte skada.”

Kan det ha varit en släng av realism jag kände igår??

Aktiva föräldrar och oanade talanger

Igår påbörjade jag en kurs i ”Active parenting”. Jag ska, tillsammans med fem, sex andra föräldrar, under åtta torsdagar framöver lära mig allt om att vara en aktiv förälder. Första kurstillfället gav inblick i att man ska ge barnen val; t ex ska jag fråga dottern om hon eller jag ska borsta håret istället för att tjata ihjäl mig, man ska ha roligt med sina barn varje dag; leka, spela, baka, läsa eller annat som barnen och jag gillar, och det kanske viktigaste av allt, ge barnen frihet inom gränser.

Fredag betyder simskola för de två äldsta barnen. Efteråt var vi alla hungriga och såg fram emot grillat som väntade på oss hemma. Döm av vår förvåning när vi kom hem och fann huset tomt!!! Det visade sig att maken var ute med det bruna yrvädret som vi ibland (ganska) kärleksfullt benämner ”pucko” eftersom hans hjärna maler ganska långsamt. I makens blogg kan du läsa om veckans pucko som dock inte har något samband med hunden. Där kan vi som känner honom också förvånas över ännu en av hans dolda talanger – enjoy!!

Varför avgiftsbefria djurskyddskontrollen?

Regeringen har lagt ett förslag på förstatligad djurskyddskontroll där det även ingår ett förslag att avgiftsbefria densamma. Jordbruksminister Eskil Erlandsson har uttalat att han vill underlätta för de redan ekonomiskt hårt ansatta lantbrukarna genom att ta bort avgiften. Samtidigt har han uttalat att han önskar en bättre djurskyddskontroll och avsätter 118 miljoner kronor för en ny organisation. En summa som inspektörer och många Länsstyrelser bedömer som alltför liten för att förbättra kontrollen. Min uppfattning är att de avsatta pengarna inte kommer att räcka ens till att bibehålla nuvarande kontroll i ett flertal kommuner/områden. Så varför tas då avgiften bort?

I de kommuner som har fast årlig avgift uppgår den årliga avgiften för djurskydd till som mest ett par, kanske tre, tusen kronor per år. Denna summa lär inte vara det som avgör ett lantbruks vara eller inte vara. Däremot finns det i vårt avlånga land en växande skara hästägare som också undergår djurskyddskontroll och får betala avgift. För dessa djurägare kan en tillsynsavgift på ett par tusen kronor vara tufft. Kan det vara så att regeringens mål med hela förslaget inte är en förbättrad kontroll utan ett sätt att tjäna röster inför valet 2010?

Gravplacering beroende på sexuell läggning?

I dagens Helsingborgs dagblad går att läsa att homosexuella ska få egen gravplats i Köpenhamn. Det är kyrkoherden Ivan Larsen som har köpt ett stycke mark som erbjuds enbart till homosexuella. Min spontana reaktion är frustration. Är inte hbt-personer redan idag i alltför stor utsträckning en egen grupp? Ska detta även följa dem i graven? Nej, tack!

Hoppa mormor hoppa!!

Solen värmer. Mmmmm… Det är vår i Skåne! Dottern har fått i läxa att hoppa hopprep 10 min om dan så att hon lär sig. Idag har hon hoppat i 35 min och har kommit upp i som max 12 hopp i rad. Inte illa! Äldsta sonen har fått en ny cykelhjälm för nu ska det börjas cyklas till dagis minsann!

Igår blev jag mormor, åtminstone i sagans värld. Vår dotter och vår äldsta kille har i dagarna två lekt att de är mamma och son och då fick jag bli mormor. Mor och son har levt ett jobbigt liv i djungeln med enbart bröd att äta. Men då bestämde dom sig för att åka hit och flyttade in hos mig. Nåde mig om jag svarar när sonen ropar på mamma! Jag är ju mormor!! Leken har en hel del gott med sig. Barnen har inte bråkat en enda gång, de månar om varandra och aldrig har min mat varit så uppskattad som nu! Men det är klart, om man går från saltvatten och bröd så smakar väl allt annat bra. Ikväll blir det kyckling. Vi får väl se om sonen frågar vilken slags papegoja det är vi äter…

En mardröm i Hedemora

10 år och försvunnen… Vad ska man tro? Var kan hon vara? Som förälder är man rädd och mår illa även om barnet inte är ens eget. Jag lider med föräldrar och släkt och får nästan andnöd när jag tänker på att det kunde vara mitt eget barn. Hur kan man röva bort ett barn? Och om det är så att någon råkat köra på henne och sedan ”dumpat” henne någonstans – hur kan man göra så? Kan man verkligen få sådan panik att huvudet blir övertänt? Borde man inte komma till sans snart då? Göra det enda rätta och träda fram. Vilket skulle vara värst? Att veta att ens barn är borta för alltid eller att inte veta vad som hänt? Pendla mellan hopp och förtvivlan? Jag vet inte… men jag lider och hoppas att dom finner henne snart. Vid liv. Finns det liv, finns det hopp.

Babysim och blogglust som sprider sig

Söndagmorgon betyder babysim. Hade någon sagt till mig för 10 år sedan att jag frivilligt skulle gå upp 6.45 varje söndagmorgon så hade jag bara skrattat... men nu är det verklighet och härligt! Hela dagen står till ens förfogande för allt mysigt man kan hitta på med familjen. Men, idag blir det nog inte så mycket mys eftersom maken inspirerats att blogga han med - Kolla gärna in makens blogg!

Jag har idag placerat min blogg i Helsingborg på bloggkartan.se

Silverpingviner och helgmys

Äntligen helg! Helgen betyder mys med familjen, lugn och ro…. eller??? Nja, med en åttaåring, en femåring och ett spädbarn händer det alltid något. ”Mamma, jag vill leka med Emma!” brukar komma från dottern lagom tills frukosten är avklarad. ”Pappa, kan vi leka?” brukar komma strax därefter från äldsta sonen. Minstingen yttrar antingen ”Jag är hungrig” genom illvrål eller ”Oj vad fint” med hjälp av ett gulligt joller. Vad maken och jag önskar? Vem bryr sig…. ;-)

Igår åkte vi sedvanligt till simhallen för simskola. Vilken lycka! Äldsta sonen simmade 10 m alldeles själv i djupa bassängen! Vad spelar det då för roll att enbart några simtag liknade koordinerad bröstsim och han mest simmade under vattnet… Han var fantastisk! Och så lycklig - silverpingvinen har erövrats!!

Trevlig helg till er alla!

Förstatligad djurskyddskontroll ingen förstärkning!

Regeringen har till Riksdagen lämnat ett förslag om förändrad hemvist för djurskyddskontrollen. Idag utförs kontroll av alla djurhållande gårdar, verksamheter med djur och enskilda djurägare av kommunerna. Förslaget, som tycks komma att bli verklighet, innebär att kontrollen flyttas över till Länsstyrelserna istället.

Det är en allmänt känd sanning att djurskyddskontrollen brustit/brister på flera håll i landet. Det finns kommuner som gjort väldigt lite eller ingen kontroll alls. Det finns också kommuner som har en väl fungerande kontroll och där den kommunala Miljönämnden verkligen satsat på att ha tillräckliga resurser. Att kontrollen är ojämn över landet är ett problem som behöver åtgärdas.

Regeringens lösning på detta är att föra över djurskyddskontrollen till staten, i det här fallet Länsstyrelserna. Till detta ändamål ska Länsstyrelserna dela på 118 miljoner. Pengarna ska enligt liggande förslag fördelas enligt gängse metod att fördela pengar till Länsstyrelserna på. Detta innebär att län med flest innevånare får mest pengar utan någon som helst hänsyn till var behovet av djurskyddskontroll är som störst. Pengarna är inte heller öronmäkta till djurskydd vilket innebär att Länsstyrelserna kan välja att lägga en mindre summa av de tilldelade resurserna på djurskydd.

Länsveterinärerna i Skåne har beräknat att det krävs ett trettiotal heltidsanställda inspektörer i Skåne för att klara att utföra en tillfredsställande kontroll. Utifrån det gängse sättet att fördela pengar kommer Skåne att få pengar till ca 20 inspektörer. Men, då saknas ändå pengar för lokalhyra, tjänstebilar, arbetskläder, datorer osv. Någon extra tilldelning för dessa utgiftsposter finns inte i förslaget. Jag är rädd för att antalet inspektörer därmed blir betydligt färre… och att intentionen att förbättra kontrollen därmed blir ett tomt slag i luften som dessvärre istället leder till det motsatta!! Det är en stor risk att de underbemannade inspektörerna kommer att vara tvungna att inrikta sig på att behandla akuta ärenden om sällskapsdjur i storstadsregionerna och att det förebyggande arbetet som djurskyddslagstiftningen eftersträvar kommer att vara ett minne blott…….

Bloggdrömmar

Oj, Oj… ibland när man ger sig in i något får det oanade konsekvenser. Visst har jag vetat att det inom mig finns en slumrande skrivare (författare är att ta i) men … att jag skulle drömma om blogginlägg hela natten hade jag inte väntat mig!! Mina drömmar handlade om alla spetsfundiga berättelser och åsikter som jag ska producera. Jo, jo, kanske dags att gå journalistutbildningen…

Vad är då min dröm med den här bloggen? Är det att bli superpopulär? Att få flera tusen besökare per dag? Nej, inte då! Mitt mål är att få tillfälle att skriva ner mina tankar för min egen skull. Sen är det en bonus att få dela dem med alla som så önskar, speciellt mina kära som inte alltid får så stor del av min tid som jag kunde önska! Kram till er alla!

Kvävda grisar ledde till straff

En djurtransportör samt VD:n för transportföretaget har dömts till dagsböter för brott mot djurskyddslagen. Upprinnelsen till domen är att 15 grisar dog av syrebrist under en transport till ett slakteri. Antalet grisar i transporten översteg kraftigt det maximalt tillåtna antalet grisar enligt djurskyddsbestämmelserna.

Transportören dömdes till 30 dagsböter för att han orsakat att grisarna dog men friades delvis eftersom han inte kände till reglerna. Eftersom transportföretaget är ytterst ansvarig för att chaufförerna har tillräcklig kunskap dömdes VD:n till 50 dagsböter.

Det är med glädje jag ser att grisarnas död ledde till straff. Graden av straff kan dock alltid diskuteras liksom fördelningen mellan de två ansvariga. Som transportör av djur har man en skyldighet att känna till lagstiftningen i likhet med om man kör bil eller startar en verksamhet. Är det då rätt att transportören delvis frias på grund av att han inte kände till reglerna? Om man åter igen drar en parallell till bilkörning; Är det möjligt att (delvis) frias från böter om man kört för fort innanför stads-/bygräns eftersom man inte kände till att skyltarna betyder max 50 km/h?? Nej, självklart inte! Detsamma borde gälla i fall som handlar om djur.

Det är glädjande att även VD:n i det aktuella transportföretaget bedömts ansvarig. Det skickar en tydlig signal till andra arbetsgivare som har djur i sin verksamhet: Det går inte att skylla ifrån sig på sina anställda om de saknar den kunskap de behöver! Härligt! Däremot känns det tveksamt att VD:n döms till ett strängare straff än transportören eftersom det de facto var transportörens handlingar som orsakade grisarnas död. Det ska bli intressant att följa eventuell fortsättning i högre instans!

Mammaledighet och barn som växer på längden

Puh!! Äntligen en möjlighet att sitta ner! Idag har det varit full rulle! Eftersom båda våra äldsta barn plötsligt har tagit vars ett rejält kliv på längden har dagen använts till att flänga affärerna runt efter bra byxor, helst till reapris… Dessutom har det köpts vårskor eftersom vädret här omkring plötsligt ligger på nästan 15°C. Nu är vi äntligen hemkomna och lillebror ammar förnöjt. De äldsta leker med en kompis och lugnet infaller sig… (åtminstone en stund, det gäller att ta vara på den).

Folk säger att jag är mammaledig. Inte har jag märkt av någon ledighet inte. Upp klockan 06, väcka alla tre barnen, lämna de två äldsta i skolan respektive på dagis, ut med hundarna och så hämta barnen igen. Däremellan ska finnas plats för amning, skötsel, lek och kel, tvätt, disk, städ och så vidare. Efter hämtning av barnen behövs mellis och därefter läxläsning, kvällsmat, Bolibompa och nattning. En stunds samvaro med maken känns också lockande innan yngsta killen kräver mammas uppmärksamhet. På natten gäller amning vid ett par tillfällen, mellanbrorsan drömmer mardrömmar och kudden ropar efter sin ägare…

Tänk vilken tur jag har som har en sån fantastisk familj och som bor här där man har förmånen att få möjlighet att vara hemma under barnens första år. Att jag sedan gått från 8 timmars förvärvsarbete till 18 timmars mammajobb och 6 timmars jourtjänst är en bisak. Det är värt varenda minut!

Om respektlöshet, krav och att ha ”kul” i skolan

”Mattelektionen är som en enda lång rast.” Så uttalar sig en niondeklasselev från en skola i Helsingborgs kommun i en artikel i Helsingborgs dagblad söndagen den 30 mars.
”Det kan vara mycket stökigare än så här.” säger en lärarvikarie medan hennes elever ropar till varandra, går iväg från lektionen eller sitter med ryggen vänd mot henne.

Elever som sitter och lyssnar på musik under lärargenomgångar, elever som ropar på läraren när denne redan är upptagen, elever som anmäler sig närvarande och därefter lämnar lektionen, lektioner som hålls i korridorer och genomgångsrum, elever som har gett upp om framtiden… Bilden som målas upp gör mig rädd! Ska barn och lärare ha det så här i skolan? Kommer eleverna att kunna lära sig något? Var finns respekten för andra människor? Var finns arbetsron?

Min dotter går i andra klass i en liten skola med mindre än 15 elever i varje årskurs. Trots detta är lärarna ibland två på lektionerna, ibland hjälper någon från fritids till. Jag är mycket nöjd med skolan som helhet. Vid ett besök i skolan kunde jag konstatera att eleverna även här ibland ropar till varandra och sitter och pratar men detta är förståeligt då de här barnen är sju år yngre än de som artikeln handlar om. Vad jag dock har svårt att acceptera är att eleverna avbryter läraren mitt i en genomgång genom att gå fram till vederbörande och dra denna i kläderna. Vad värre är, är att eleven slipper tillsägelse, får ställa sin fråga och får ett svar, innan läraren återgår till sin genomgång.

För mig är det tydligt! Lärare och föräldrar måste ställa krav på respekt, arbetsro och allas närvaro. Eller som en av eleverna i artikeln svarade på frågan hur en bra lärare är: ”Som Kenneth. Han fattar, är rolig och hjälper en. Han pushar en, håller mig i örat. Han bryr sig. Med honom vågar man inte skolka.”

Relationer, djur och förvånande åsikter

I gårdagens Rapport uttalade sig kristdemokraten Lennart Sacrédeus om att det ligger nära till hands att djursex och sex med barn kan komma att accepteras om vi träder över "gränsen" och tillåter äktenskap mellan homosexuella.

Jag förvånar och förfasar mig över detta utspel från Sacrédeus! Hur kan man jämställa kärlek mellan två vuxna personer med ett ensidigt kärlekslöst sexuellt utnyttjande av barn och djur? Uttalandet är totalt obegripligt och visar enligt min uppfattning på en alltför dålig insyn i vad kärlek och äktenskap handlar om! Sex innebär inte med automatik kärlek!

Om Sacrédeus förfasar sig så över sex med djur (vilket han med rätta bör göra!) kan han, istället för att fördöma homosexuellas kärlek och hindra dem att ingå kärleksavtal, se över den svenska lagstiftningen om tidelag! Tidelag är nämligen idag tillåtet i Sverige - såvida djuret inte tar skada! Enligt min mening tar djuret alltid skada oavsett sexuell handling men det anser troligen inte alla och därför behöver lagstiftningen skärpas!

Att sex med barn någonsin skulle komma att tolereras i Sverige behöver inte ens kommenteras. Det kommer aldrig att ske, oavsett vilka farhågor politiker kan ha...

Dags att börja!

Tänk att jag nedkommit - med en blogg! Tanken har funnits länge och nu har tiden infunnit sig. Idag är det dags!

Här kommer jag dagligen eller åtminstone så ofta jag hinner att skriva ner mina tankar om stort och smått, barn och jobb, händelser och annat jag för tillfället funderar på. Välkomna att läsa, fundera och kommentera!