Vissa dagar står vår bruna lurviga familjemedlem inte så högt i kurs. Idag är en sådan dag. När jag vaknade imorse hörde jag ett ljud som lät som om jycken tuggade på något. Vis av erfarenhet tyckte jag det var bäst att gå ner och ta en titt…. Av någon anledning har makens %!$!! hund specialiserat sig på att tugga på orkidéer. Mina orkidéer. Hur kan en hund välta ner två krukor utan att jag hört ett enda ljud? Förstörelsen den här gången inskränkte sig till en söndertuggad plastkruka, avbitna blomstänglar, saknad kompostjord och en genomblöt fåtölj (givetvis vattnade jag blommorna igår kväll…). Dessutom hade hunden tuggat sönder en skruvmejsel, en tom majsburk och tuggat lite på en leksak tillhörande minstingen och en bordskniv.
På lunchpromenaden sket den brune ut orkidéekompost motsvarande an hel kruka. Rätt åt honom. Och nej, hunden är inte min, inte idag i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar