Vackrare golv, mer jobb

Golvsliparen har varit på besök. Ni som haft en sådan i ert hus vet vad det innebär. Just det, rummet ska tömmas och städas. Sen ska man trolla med knäna och lyckas placera ut möbler och saker så att det går att leva i huset under tiden. Rum ska skärmas av så att slipdammet inte sprider sig för mycket. Etc, etc.

Tänk dig nu in i följande situation: Du bor i ett hus på 90 kvm, bottenvåningen är på dryga 50 kvm och har en öppen planlösning. Enda dörren går till toaletten. Rummet som ska slipas är på drygt 30 kvm och innehåller vardagsrum och matplats. Du har tre barn, varav ett spädbarn, och två hundar. Hundarna får inte gå upp på ovanvåningen. Hundar och barn får under tiden golvet slipas, lackas och torkar (2 dygn) inte gå in i matrum/vardagsrum och hundarna måste under ytterligare några dagar efter det hållas utanför det numera vackra golvet för att lacken ska få härda ordentligt. Utomhus regnar det.

Vad gör man? Jo:
1. Använder hundgården till hundförvaring något längre tid än tillrådligt eftersom en styck liten brun lurvig hund börjar yla framåt sextiden på kvällen.
2. Har improviserad picknick vid måltiderna fyra gånger om dagen på ovanvåningens golv tillsammans med barnen och sista målet även med maken (nåja en kväll grillade vi faktiskt och åt därefter i trädgården).
3. Stänger av det lackade rumsgolvet med hjälp av bokhyllor och andra möbler för att hålla hundarna utanför.
4. Bär bebisen i bärsjal så mycket det går och utfodrar honom enbart med bröstmjölk. Ser till att han sover när vi andra äter för att slippa illvrålen då han inte får smaka.
5. Shoppar och besöker arbetsplatsen för att slippa vara hemma och se eländet.
6. Räknar med att det lär ta nån vecka till innan huset är sig likt igen.

Idag, exakt en vecka efter att slipningen påbörjades, är alla möbler utom två på plats. Vi kan åter se på tv, lyssna på musik och sitta i soffan. Spriten (nåja, det handlar om två flaskor likör, en flaska champagne och en flaska vin, men i alla fall...) är på plats i bokhyllan, i övrigt gapar den tom. Räkningarna har betalts då datorn återfunnits och de nytvättade gardinerna är på plats. Kl 22.30 lägrar sig lugnet då barnen äntligen sover och labradoren gosar med mig i soffan. Jag blickar ut över mitt nylackade, vackra ekgolv och känner mig lyckligt lottad här i världen. Nu ska jag stänga ner datorn och njuta lite till. Snart nog vaknar lillbror och rycker mig tillbaka till verkligheten igen. Och imorgon börjar en ny dag. Om jag lyckas bära ner alla spelen på dess rätta plats då, har jag gjort ett dagsverke utöver vad man kan förvänta sig när man har tre små barn, en eller kanske två av barnens kompisar på plats och två uttråkade hundar att serva. Mammaledig? Det var jag när första dottern föddes.