Tandläkarskräck?

Sonen har ont i en tand. Kanske är dte ett hål i den? Eller kanske är det granntanden som trycker på. Oavsett blev sonen jätteledsen vid tanken att det kan vara ett hål. Sonen, som går till tandläkaren var tredje månad på grund av ett försöksprogram han medverkar i, är definitivt inte rädd för att gå dit. Han brukar längta dit. Han får ju nån rolig grej med sig. Varenda gång. Men kanske, om man har hål, att man inte får nåt då? Kanske tandläkaren blir arg?

Vår bruna lurviga hund är inte heller rädd för tandläkaren. Inte för veterinären heller. Han gör vad han kan för att åka dit med jämna mellanrum. Som att slå av en hörntand. Vilket vi upptäckte häromdagen. Det blev akut operation igår. Men eftersom vi redan påbörjat en självriskperiod blev det inte så dyrt. För oss. Folksam däremot, de måtte tycka väligt illa om vår hund vid det här laget...

Han kan gå!

Det har hänt! Minstingen kan gå själv! Ett eller par tiotal steg på alldeles egna ben har det blivit! Strålande och skrattande tar han sig från famn till famn och är så stolt över sina nyvunna färdigheter! Glatt har han påbörjat nästa erövring här i livet. Att kliva över trösklar är svårt! Tur att rumpan är vadderad med blöja!

Kalasdax!

Dottern har haft kalas. Tänk er tolv nioåringar i en bassäng, vilt hoppande och busande, plaskande och tjoande! Till detta en sexåring och en ettåring. I två timmar.
Hur kul som helst! Vi hade hyrt en liten trevlig bassäng här i hemstaden. Ganska hög ljudnivå men roligt. Barnen badade i nästan två timmar och hade bara paus för lite fika och paketöppning. Maken lekte haj. Att välta barnens madrasser underifrån var en riktig hit! Har man ett gäng simkunniga ungar så är det absolut att rekommendera att ha kalas i en bassäng!

Simning har på något underligt sätt ”plötsligt” blivit en stor de av våra liv. Nio besök per vecka blir det i bassängerna. Inte underligt att alla våra badlakan jämnt hänger på tork…

Long time, no seen

Det är jobbigt att jobba. Man blir trött. Efter hemkost och eftermiddags- och kvällsaktiviteter med barnen finns inte mycket ork kvar. Att blogga. Men nu börjar jag piggna till igen. Jag är till och med fortfarande vaken. Konstigt nog. Klockan är ju över 22. Då brukar jag sova. Eller i vart fall ligga lutad mot maken i soffan och halvsova.

Idag berättade dottern om att de har pratat om mobbing och kränkningar. Bara tjejerna i klassen. En av tjejerna sa själv att hon kände sig mobbad. Av klassens killar. Jag frågade vad de kom fram till att de skulle göra. Det gjorde de inte. De bara pratade. Men dottern funderade på att gå och prata med killarna om vad de håller på med egentligen. Hon är så lik mig. Tar tag i andras orättvisa situation. Men glömmer ibland sig själv. Såsom jag gjorde förr.

I Skåne har det varit snö en längre period. Alltså mer än en vecka. Lagom till sportlovet. Perfekt. Men nu är den nästan borta igen. Lagom till skolan börjar igen. Inte fel det heller.

Idag påstod sonen att jag kom hem tidigare än vanligt från jobbet. Faktum var att jag kom hem en halvtimme senare än normalt. Men sonen stod på sig. Det var ju fortfarande ljust ute. Jag drar slutsatsen att våren är på väg!

Jag hade tänkt

Jag hade tänkt blogga ikväll,
...om djurskyddstillsynen som kommer att bli äckligt mycket sämre efter årsskiftet
...om sonens nyfunna kunskaper om svanar och svalor
...om idolernas framträdande
...om hur bra jag trivs med jobbet
...om lillprinsens framsteg, eller
...om vådan av torrsim.
Men jag är för trött och kudden lockar på mig med ljuva toner. Godnatt!

Kultur i religionens namn

Såg på SVTs debattprogram som handlade om det svenska handslaget i förra veckan. I programmet debatterades om ifall det var respektlöst att inte ta någon i hand när man hälsade eller om det var respektlöst att kräva att någon tog en i hand när det strider mot personens tro att röra vid personer av det andra könet. Det var säkert 30 personer i studion och ALLA missade huvudpoängen, nämligen - varför ska vissa kvinnor skyddas så till den grad att de inte har rätt att bestämma över sin egen kropp? Varför är synen på kvinnan som ett hjälplöst offer som behöver beskyddas så utbredd inom vissa grupper? För mig handlar inte denna fråga om religion utan om kultur. Samma kultur som gör att hedersbrott accepteras eller till och med hyllas.

Vi har tack och lov religionsfrihet i Sverige. Vi får också fortsätta med våra kulturella traditioner när vi byter land så länge vi håller oss inom lagens ramar. Men att fortsätta med sitt hemlands kultur och rättfärdiga orättvisor och begränsningar av kvinnors handlingsfrihet med hänvisning till religionsfriheten är att gå för långt. Skilj på kultur och religion!

Klagomål

Jag har fått klagomål. På att jag inte bloggat på länge. Jag ber er trogna läsare humbly om ursäkt! Men jag har inte haft tid. Vet ni vad som händer när man börjar jobba? Man blir trött! Åtminstone om det samtidigt är höst! Ännu tröttare blir man av vintertid. Så trött att man måste gå till sängs kl 20.30. Inte konstigt att man inte hinner blogga då.

Maken undrar vad jag gör på jobbet då. Tja, det kanske vore idé att ta sig en tupplur där. Problemet är bara att jag numera sitter i ett landskap. I ett rum där flera personer dessutom passerar under dagtid. Ingen bra start på nya tjänsten att sova då kanske...