Klagomål

Jag har fått klagomål. På att jag inte bloggat på länge. Jag ber er trogna läsare humbly om ursäkt! Men jag har inte haft tid. Vet ni vad som händer när man börjar jobba? Man blir trött! Åtminstone om det samtidigt är höst! Ännu tröttare blir man av vintertid. Så trött att man måste gå till sängs kl 20.30. Inte konstigt att man inte hinner blogga då.

Maken undrar vad jag gör på jobbet då. Tja, det kanske vore idé att ta sig en tupplur där. Problemet är bara att jag numera sitter i ett landskap. I ett rum där flera personer dessutom passerar under dagtid. Ingen bra start på nya tjänsten att sova då kanske...

Snabbspolning

2 okt Föräldraledig igen. Det känns skönt med en lugn start!
3 okt Simskola med barnen
4 okt Maken jagar djur i skogen. Jag jagar barn
5 okt Dags för mammas flyttkarusell. Maken bär möbler och lådor. Jag bär barn. Regn, regn, regn. Vi stannade hemma från simskolan
6 okt Åter på jobbet! Fick lite riktigt jobb utfört o inte bara rensning. Ledig tills på fredag
7 okt Inskrivningssamtal för äldsta sonen i förskoleklassen. Jag har ont i halsen och är hes. Sjunger mig igenom halva körrepet, är sen så hes att jag får lägga av.
8 okt Dottern får äntligen gå till tandläkaren. Som hon har längtat. Ska hon få tandställning eller inte? Först ska tänderna röntgas, sen får vi se. Dottern har ridskola på eftermiddagen. 20.00 anländer körens styrelse för möte. Mötet håller på till 22.45. Tack och lov sover alla tre barnen sött (Maken är bortrest med jobbet och rider islandshäst, äter gott och går på chokladprovning. Jo, jo).
9 okt Lång runda med hundarna på kvällen. Skönt! Blir biten i armen av den lille brune. Inte skönt! (lugn, lugn, inget blodvite uppstod!)
10 okt Åter på jobbet. Jobbar undan en del som min kollega efterlämnat. Känns skönt att göra lite annan nytta än mamma-nytta!
11 okt Maken jagar änder och hjälper sedan min bästa vän att flytta. Dottern genomför första simtävlingen. Hon har peppat sig själv länge. Började gråta precis före starten men genomförde tävlingen ändå. Tappade simglasögonen vid starten men tog sig i mål i alla fall! Vi är så stolta! Hon är fantastisk!
12 okt Babysim 8.00. Gemensam frukost därefter. Barnen leker med kompisar. Dottern simtränar på eftermiddagen. Maken simtränar på kvällen. Städar.
13 okt Dottern spelar blockflöjt. Äldsta sonen och jag passar på att spela ett parti schack. Jag har ont i halsen och är fortfarande hes.
14 okt Utvecklingssamtal för dottern. Det går bra i skolan men hon har svårt med vilka bokstäver som tittar framåt och hur man ska uttala engelskan. Vi får tips på hur vi kan hjälpa. Läraren säger att hon är en trevlig elev. Det visste jag väl!
Maken jagar älg. Utan lycka. Det bruna yrvädret jagar för andra (eller tredje?) gången. Jag går till kören men sjunger inget för att vila rösten inför morgondagen.
15 okt Kvartetten sjunger på en begravning. Väninnans syster har gått bort. Hon blev bara 42. Ceremonin var vacker och släppte fram sorgen men fokuserade på ljuset. Jag grät, trots att jag aldrig träffat henne. Vi sjöng och jag såg att det uppskattades. Rösten höll, tack och lov. En tolk översatte vår sång till teckenspråk. Det var så himla vackert. Ceremonin avslutades med en sista hälsning till den avlidne. På andra sidan väntar hennes älskade hundar. Därefter spelades godnattsången som mamman brukade sjunga när barnen var små.
Nu är hjärnan tom och trött. Men också avslappnad för första gången på flera veckor. I natt ska jag sova gott.

Så nytt men ändå så likt

Första arbetsdagen. Man går in genom ytterdörren. Allt faller på plats. Det är som om man aldrig varit borta. Kul att träffa kollegorna igen. Kul med nya arbetsuppgifter. Glada skratt i fikarummet. En av kollegorna, vars man tidigare sagt absolut nej till fler barn, är gravid! Tre nya ansikten att lära känna. Ytterligare två på ingång! Högre lön! Nytt rum mm mm

men också

De motsättningar som finns mellan enstaka individer visar sig direkt…
Vissa av kollegorna har upp över öronen att göra - tre omhändertagande av djur i fredags…
Sortering, sortering, sortering… i gamla rummet, och i nya…

Trots att den stora tröttheten nu infunnit sig ser jag fram emot nästa arbetsdag- som dock inte är förrän på måndag. Tills dess ska jag njuta av hemmavaron med mina barn! Det är skönt att börja långsamt (för mig- men knappast för mina kollegor)!

Söndagsglädje

Familjedag i skogen! Så skönt! Sol, vind och vatten, och skogens alla dofter! Barnens skratt och utrop vid svampfynd! En macka när magen knorrar! Hundarnas glada viftningar och snabba språng. Avslappning! Ahh, vad man har det bra!!!

Lördagsglädje

”Hey there honey…” Så börjar vår nya tävlingslåt som vi slipat på i lördags! Vi hade besök av B-HB från en av hufvudstadens barbershopkörer. Vilken fantastisk kvinna! Hon har pratat, visat och förklarat hur man ska stå, andas och nyttja alla kroppens funktioner för att få ut det mesta av det bästa - rösten! Jag känner mig som en ny sångerska. Köttkroken sitter i bröstbenet, nacken lyfts med hjälp av tråden i håret, huden på halsens sidor står ut som ballonger och inget rubbar tampongsnöret!

Mannen i mitt liv

Jag har precis läst Jonas Gardells senaste inlägg i sin dagbok. Han skriver om kärleken till Mark. Texten är oerhört träffande och det fantastiska är att det påminde mig om exakt hur jag kände (och fortfande känner) för min man när vi träffades. Där är han som jag ska leva mitt liv med – mannen i mitt liv!

The Art of Possibilities

Igår var det kördag igen! Jag har inte varit där på två veckor så suget var stort! Vi tränade på vår ena tävlingslåt inför kommande lördag då vi ska coachas av Britt-Helene. Hon ska få oss att utveckla vår sång men ska även stämplacera oss vilket innebör att det kan bli aktuellt med ny placering på gradängerna. Jag hoppas jag får stå kvar. Jag trivs så bra på min plats! Men, det ska bli fantastiskt kul. Hon är en fantastisk kvinna och enormt musikalisk.

Igår tittade vi även på en film som heter ”The Art of Possibilities”. Filmen handlade om en ledares ansvar att möjliggöra sina ”undersåtars” utveckling genom att se det positiva och genom att inspirera istället för att kritisera. Eller som det sades i filmen: Det handlar inte om att ge någon ett mål att leva upp till, utan ett mål att leva in i.

Jag lärde mig en sak till, nämligen att det är viktigt att komma ihåg regel #6: Ta inte dig själv på så stort allvar!

Tjingeling!