Kalasdax!

Dottern har haft kalas. Tänk er tolv nioåringar i en bassäng, vilt hoppande och busande, plaskande och tjoande! Till detta en sexåring och en ettåring. I två timmar.
Hur kul som helst! Vi hade hyrt en liten trevlig bassäng här i hemstaden. Ganska hög ljudnivå men roligt. Barnen badade i nästan två timmar och hade bara paus för lite fika och paketöppning. Maken lekte haj. Att välta barnens madrasser underifrån var en riktig hit! Har man ett gäng simkunniga ungar så är det absolut att rekommendera att ha kalas i en bassäng!

Simning har på något underligt sätt ”plötsligt” blivit en stor de av våra liv. Nio besök per vecka blir det i bassängerna. Inte underligt att alla våra badlakan jämnt hänger på tork…

Long time, no seen

Det är jobbigt att jobba. Man blir trött. Efter hemkost och eftermiddags- och kvällsaktiviteter med barnen finns inte mycket ork kvar. Att blogga. Men nu börjar jag piggna till igen. Jag är till och med fortfarande vaken. Konstigt nog. Klockan är ju över 22. Då brukar jag sova. Eller i vart fall ligga lutad mot maken i soffan och halvsova.

Idag berättade dottern om att de har pratat om mobbing och kränkningar. Bara tjejerna i klassen. En av tjejerna sa själv att hon kände sig mobbad. Av klassens killar. Jag frågade vad de kom fram till att de skulle göra. Det gjorde de inte. De bara pratade. Men dottern funderade på att gå och prata med killarna om vad de håller på med egentligen. Hon är så lik mig. Tar tag i andras orättvisa situation. Men glömmer ibland sig själv. Såsom jag gjorde förr.

I Skåne har det varit snö en längre period. Alltså mer än en vecka. Lagom till sportlovet. Perfekt. Men nu är den nästan borta igen. Lagom till skolan börjar igen. Inte fel det heller.

Idag påstod sonen att jag kom hem tidigare än vanligt från jobbet. Faktum var att jag kom hem en halvtimme senare än normalt. Men sonen stod på sig. Det var ju fortfarande ljust ute. Jag drar slutsatsen att våren är på väg!

Jag hade tänkt

Jag hade tänkt blogga ikväll,
...om djurskyddstillsynen som kommer att bli äckligt mycket sämre efter årsskiftet
...om sonens nyfunna kunskaper om svanar och svalor
...om idolernas framträdande
...om hur bra jag trivs med jobbet
...om lillprinsens framsteg, eller
...om vådan av torrsim.
Men jag är för trött och kudden lockar på mig med ljuva toner. Godnatt!

Kultur i religionens namn

Såg på SVTs debattprogram som handlade om det svenska handslaget i förra veckan. I programmet debatterades om ifall det var respektlöst att inte ta någon i hand när man hälsade eller om det var respektlöst att kräva att någon tog en i hand när det strider mot personens tro att röra vid personer av det andra könet. Det var säkert 30 personer i studion och ALLA missade huvudpoängen, nämligen - varför ska vissa kvinnor skyddas så till den grad att de inte har rätt att bestämma över sin egen kropp? Varför är synen på kvinnan som ett hjälplöst offer som behöver beskyddas så utbredd inom vissa grupper? För mig handlar inte denna fråga om religion utan om kultur. Samma kultur som gör att hedersbrott accepteras eller till och med hyllas.

Vi har tack och lov religionsfrihet i Sverige. Vi får också fortsätta med våra kulturella traditioner när vi byter land så länge vi håller oss inom lagens ramar. Men att fortsätta med sitt hemlands kultur och rättfärdiga orättvisor och begränsningar av kvinnors handlingsfrihet med hänvisning till religionsfriheten är att gå för långt. Skilj på kultur och religion!

Klagomål

Jag har fått klagomål. På att jag inte bloggat på länge. Jag ber er trogna läsare humbly om ursäkt! Men jag har inte haft tid. Vet ni vad som händer när man börjar jobba? Man blir trött! Åtminstone om det samtidigt är höst! Ännu tröttare blir man av vintertid. Så trött att man måste gå till sängs kl 20.30. Inte konstigt att man inte hinner blogga då.

Maken undrar vad jag gör på jobbet då. Tja, det kanske vore idé att ta sig en tupplur där. Problemet är bara att jag numera sitter i ett landskap. I ett rum där flera personer dessutom passerar under dagtid. Ingen bra start på nya tjänsten att sova då kanske...

Snabbspolning

2 okt Föräldraledig igen. Det känns skönt med en lugn start!
3 okt Simskola med barnen
4 okt Maken jagar djur i skogen. Jag jagar barn
5 okt Dags för mammas flyttkarusell. Maken bär möbler och lådor. Jag bär barn. Regn, regn, regn. Vi stannade hemma från simskolan
6 okt Åter på jobbet! Fick lite riktigt jobb utfört o inte bara rensning. Ledig tills på fredag
7 okt Inskrivningssamtal för äldsta sonen i förskoleklassen. Jag har ont i halsen och är hes. Sjunger mig igenom halva körrepet, är sen så hes att jag får lägga av.
8 okt Dottern får äntligen gå till tandläkaren. Som hon har längtat. Ska hon få tandställning eller inte? Först ska tänderna röntgas, sen får vi se. Dottern har ridskola på eftermiddagen. 20.00 anländer körens styrelse för möte. Mötet håller på till 22.45. Tack och lov sover alla tre barnen sött (Maken är bortrest med jobbet och rider islandshäst, äter gott och går på chokladprovning. Jo, jo).
9 okt Lång runda med hundarna på kvällen. Skönt! Blir biten i armen av den lille brune. Inte skönt! (lugn, lugn, inget blodvite uppstod!)
10 okt Åter på jobbet. Jobbar undan en del som min kollega efterlämnat. Känns skönt att göra lite annan nytta än mamma-nytta!
11 okt Maken jagar änder och hjälper sedan min bästa vän att flytta. Dottern genomför första simtävlingen. Hon har peppat sig själv länge. Började gråta precis före starten men genomförde tävlingen ändå. Tappade simglasögonen vid starten men tog sig i mål i alla fall! Vi är så stolta! Hon är fantastisk!
12 okt Babysim 8.00. Gemensam frukost därefter. Barnen leker med kompisar. Dottern simtränar på eftermiddagen. Maken simtränar på kvällen. Städar.
13 okt Dottern spelar blockflöjt. Äldsta sonen och jag passar på att spela ett parti schack. Jag har ont i halsen och är fortfarande hes.
14 okt Utvecklingssamtal för dottern. Det går bra i skolan men hon har svårt med vilka bokstäver som tittar framåt och hur man ska uttala engelskan. Vi får tips på hur vi kan hjälpa. Läraren säger att hon är en trevlig elev. Det visste jag väl!
Maken jagar älg. Utan lycka. Det bruna yrvädret jagar för andra (eller tredje?) gången. Jag går till kören men sjunger inget för att vila rösten inför morgondagen.
15 okt Kvartetten sjunger på en begravning. Väninnans syster har gått bort. Hon blev bara 42. Ceremonin var vacker och släppte fram sorgen men fokuserade på ljuset. Jag grät, trots att jag aldrig träffat henne. Vi sjöng och jag såg att det uppskattades. Rösten höll, tack och lov. En tolk översatte vår sång till teckenspråk. Det var så himla vackert. Ceremonin avslutades med en sista hälsning till den avlidne. På andra sidan väntar hennes älskade hundar. Därefter spelades godnattsången som mamman brukade sjunga när barnen var små.
Nu är hjärnan tom och trött. Men också avslappnad för första gången på flera veckor. I natt ska jag sova gott.

Så nytt men ändå så likt

Första arbetsdagen. Man går in genom ytterdörren. Allt faller på plats. Det är som om man aldrig varit borta. Kul att träffa kollegorna igen. Kul med nya arbetsuppgifter. Glada skratt i fikarummet. En av kollegorna, vars man tidigare sagt absolut nej till fler barn, är gravid! Tre nya ansikten att lära känna. Ytterligare två på ingång! Högre lön! Nytt rum mm mm

men också

De motsättningar som finns mellan enstaka individer visar sig direkt…
Vissa av kollegorna har upp över öronen att göra - tre omhändertagande av djur i fredags…
Sortering, sortering, sortering… i gamla rummet, och i nya…

Trots att den stora tröttheten nu infunnit sig ser jag fram emot nästa arbetsdag- som dock inte är förrän på måndag. Tills dess ska jag njuta av hemmavaron med mina barn! Det är skönt att börja långsamt (för mig- men knappast för mina kollegor)!