Long time, no seen

Det är jobbigt att jobba. Man blir trött. Efter hemkost och eftermiddags- och kvällsaktiviteter med barnen finns inte mycket ork kvar. Att blogga. Men nu börjar jag piggna till igen. Jag är till och med fortfarande vaken. Konstigt nog. Klockan är ju över 22. Då brukar jag sova. Eller i vart fall ligga lutad mot maken i soffan och halvsova.

Idag berättade dottern om att de har pratat om mobbing och kränkningar. Bara tjejerna i klassen. En av tjejerna sa själv att hon kände sig mobbad. Av klassens killar. Jag frågade vad de kom fram till att de skulle göra. Det gjorde de inte. De bara pratade. Men dottern funderade på att gå och prata med killarna om vad de håller på med egentligen. Hon är så lik mig. Tar tag i andras orättvisa situation. Men glömmer ibland sig själv. Såsom jag gjorde förr.

I Skåne har det varit snö en längre period. Alltså mer än en vecka. Lagom till sportlovet. Perfekt. Men nu är den nästan borta igen. Lagom till skolan börjar igen. Inte fel det heller.

Idag påstod sonen att jag kom hem tidigare än vanligt från jobbet. Faktum var att jag kom hem en halvtimme senare än normalt. Men sonen stod på sig. Det var ju fortfarande ljust ute. Jag drar slutsatsen att våren är på väg!